Grown Ups

Adam Sandler och Dennis Dugan har samarbetat med varandra inte mindre än fem gånger och för varje film de gör känns det som att luften pyser ut mer och mer. I “Grown Ups” anstränger de sig inte ens för att göra en underhållande film utan duon lägger enkelt in autopiloten och låter jobbet sköta sig självt.
Adam Sandler har i “Grown Ups” samlat alla sina vänner för att göra en komedi. Ensemblen består av Kevin James, David Spade, Rob Schneider och Chris Rock, dussinkomiker vars karriärer är på väg utför men som alltid har ett säkert kort i Sandler som tursamt nog visar sig vara en lojal vän och kollega. De känns trötta och larvar mest runt utan någon som helst ambition att försöka göra det roligt. Skämten mattas av redan under inledningen och därefter ramlar filmen ner i en bottenlös ravin.

“Grown Ups” saknar helt existensberättigande, dels för att den inte har någon handling och dels för att det inte finns några karaktärer att sympatisera med. Sandler, James, Spade och Schneider spelar sig själva, och har bara tagit med sig Dugan ut i skogen med en kamera och låtit honom filma alla galna upptåg de kan komma på under 90 minuter. Det finns inte en tillstymmelse till skådespeleri, allt tuggar på i ett rutinmässigt hjulspår som ingen av de inblandande är intresserade att sig ur. Det är tryggt och bekvämt, och för dessa grabbar verkar det räcka med det.

Adam Sandler har gjort många poänglösa filmer förr men med “Grown Ups” känns det verkligen som att botten är nådd. Man kan höra tomheten eka så innehållslöst som det är och Sandler själv verkar totalt ointresserad av att bära upp filmen. Jag skulle hellre se att han bytte genre ett tag för att satsa mer på filmer i stil med “Punch Drunk Love” och “Vänner för livet”, än att ständigt beblanda sig med sådana här dödfödda farsoter.