Hell Ride

Wildhogs elaka motsvarigheter är ute och gör vägarna osäkra i Larry Bishops “Hell Ride”, en våldsam skildring av knuttekulturens mer otrevliga sidor där vackra och halvnakna kvinnor går hand i hand med en revolver. Quentin Tarantino står som exekutiv producent men det är tveksamt om han har haft några fingrar inblandade här mer än att vara ett affischnamn.
Bishop har skrivit och regisserat plus att han spelar huvudrollen som motorcyklistgänget Victors president Pistolero. Historien är suddig och blek, den består mest av dispyter mellan Pistolero och hans vänner och deras bråk med ett annat gäng. Det dröjer inte länge innan man tappar intresset för både storyn och karaktärerna eftersom allt ifrån skådespel till dialog är under all kritik. Bishop själv stakar sig fram i en läderklädd machoroll, överspelad till den milda grad att han framstår mer som en pinsam schablon än en hård tuffing som lever laglöst. Michael Madsen finns med på ett hörn likaså Vinnie Jones men ingen av dem tillför någonting mer än att fylla upp en redan överbelastad testosteronnivå. Bishop försöker nästan i varje scen kalkera dialog, kameravinklar, eller andra finesser från någon av Tarantinos eller Rodriguez filmer men det blir aldrig särskilt bra. Det lyser igenom för ofta, han gör det för dåligt och själva historien är så tunn att det inte går att göra något vettigt av den.

För att fylla ut filmen svävar Pistolero ut på en peyotetripp i öknen i ytterligare en hopplös sekvens att demonstrera hur rebellisk han är, hans vänner börjar slåss med varandra utan mening, långa tagningar på nakna kvinnor överallt, hela tiden och så vidare. Bishops syn på kvinnor är från stenåldern, han använder löjliga metaforer i tid och otid och när de verkligen vill visa hur coola de är avslöjar gänget att de lever efter bokstaven B: Bågar, bira, brudar och braj. Helt klart en bokstav varje man borde leva efter för att uppfylla sina mest nödvändiga behov.

“Hell Ride” blev nog enbart verklighet tack vare Bishop relation med Quentin Tarantino. “Hell Ride” saknar både existensberättigande och underhållningsvärde och kan klassas som en tredje klassens “Easy Rider”. Bishop anade nog inte att det istället skulle bli bokstaven M som summerar upp “Hell Ride” bäst; menlös, miserabel och monumentalt usel.