Hollywoodland

“Hollywoodland” är inspirerad av den sanna berättelsen om Stålmannen-stjärnan George Reeves (från original TV-serien) mytomspunna död 1959. Det är ett modernt stycke film noir som tar oss bakom drömfabrikens glamorösa förklädnad.
Fyrtiofem år gammal hittas den ikoniske George Reeves (Ben Affleck) död vid sin säng med en pistol bredvid, i vad som misstänks ha varit självmord. Fallet sopas hastigt under mattan, men Reeves mamma bestämmer sig för att gräva fram sanningen bakom dödsfallets märkliga omständigheter. Privatdetektiven Louis Simo (Adrien Brody) anlitas i jakt efter sanning och rättvisa.

Allen Coulter lyckas inledningsvis sätta en stämningsfull, melankolisk ton, där berättelsen flyter fram i ett långsamt tempo. Likheterna med “Den svarta dahlian” och showbiz dramat “Sanna lögner” är tydliga. Liksom i den sistnämnda filmen leker man med tittarnas förväntningar genom att varva myt med sanning i ett berättande som hoppar mellan nutid och dåtid. Klassiska (somliga skulle säga klichéartade) ingredienser som ett gåtfullt mordmysterium, hårdkokt dialog, korrupta studiobossar, femme fatales och en tilltrasslad kärleksaffär bidrar till att skapa en atmosfärisk noir stämning.

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men Ben Affleck gör för en gångs skull ett trovärdigt, gentlemannaaktigt porträtt, som den vackre charmören George Reeves. Förvisso gestaltar han en ytlig karaktär, som försöker tvätta bort sin Stålmannen-stämpel och övergå till seriösare roller, samtidigt som han inleder en relation med studiobossens rika hustru, men han utstrålar det klassiska filmstjärneutseendet. Men de som stjäl showen är en lysande Adrien Brody och Bob Hoskins. Bobs cigarrökande studioboss är både karismatisk och hotfull, och representerar kritik mot det pengahungriga studiosystemet.

Trots potential, kompetenta skådespelare och en gedigen 50-talsatmosfär så är filmen knappast något mästerverk, på grund av ett bristande manus. Den spekulativa berättelsen är lika ytlig som det system och människor den behandlar, då vi i slutändan inte får reda på särskilt mycket om George Reeves som person. För mycket fokus läggs på den delen av storyn som handlar om Louis Simos detektivarbete. Efter slutet hänger många frågetecken kvar i luften, men den största gåtan av de alla är vad regissören och manusförfattaren egentligen ville säga.