Idiotrepubliken

Joe Bowers är en medelmåtta. Han jobbar för armén på ett bibliotek förlagt i en mörk källarlokal. Tillsammans med en prostituerad kvinna utsätts han för ett experiment, som går ut på att de båda sövs i ett år. Syftet är att i framtiden kunna “spara” framgångsrika soldater till en eventuell krigssituation. Experimentet misslyckas emellertid och Joe och hans följeslagare falls i glömska. Femhundra år senare vaknar de upp till en värld som utvecklats till en något som inte har mycket gemensamt med den som de levde i för femhundra år sedan. Utvecklingen har sedan tvåtusentalet gått helt åt pipan och folk med ett IQ på över 100 går inte att hitta.
Något i stil med serien Futurama fast i långfilmsform, det var vad jag hade tänkt mig. Efter fem minuter, innan man ens introducerats till den dunderlöjliga värld som man valt att förlägga handlingen i, inser jag att den här filmen kommer att vara fullkomligt värdelös. Den inleds bland annat med historiens kanske drygaste och sämsta skämt. För att sedan urarta till någon slags surrealistisk färgpalett bestående av ful dekor, uttryckslöst skådespeleri, och en löjlighetsfaktor som inte går hem hos någon målgrupp.

Rollbesättningen och scenografin, i kombination med specialeffekterna är inte mycket att hänga i granen. Tyvärr får inte heller manuset plats där, bland annat eftersom man givit replikerna till folk som ska spela korkade. Den här filmen kommer att bli en total besvikelse för alla som ser den, i alla kategorier, oavsett förväntningar, ålder eller IQ.