In the Loop

Som brittisk minister för internationell utveckling är Simon Foster politikern ingen vet existerar. I departementet av grått kontorslandskap skvallrar blott de perfekt stärkta skjortkragarna och mängden slipsar om huvudpersonens befattning. Malcolm Tucker verkar parallellt som PR-ansvarig för premiärministern och har ingen egen skräddare. Hans kavaj är nött och på gränsen till för lång. De två mobiltelefonerna som bidar sin tid i de nedre sidofickorna signalerar ett förhållande till stil som i bästa fall kan kategoriseras som frostigt.
Det görs strax in i filmen klart att kläderna inte gör mannen.

Tomma oroliga ögon berättar hur Simon Foster delar fler likheter med George W. Bush än förmågan att klanderfritt bära upp skräddarsydda kostymer. Efter att i en radiointervju gjort bort sig hamnar den omdömeslösa hjälten snart i en härva där han ofrivilligt kommer att fungera som marionettdocka och talesman för dolda amerikanska krafter vilka rustar för krig i Mellanöstern.

Likheterna mellan Foster och Bush blir utgångspunkterna när Armando Ianucci genom en rad mer finstämmiga och sofistikerade paralleller målar upp ett politiskt klimat där medias absoluta bevakning har medfört att den egentliga politiken avlägsnas till konfidentiella uppgörelser och kommittéer. Regissören låter samtidsreferenserna fungera som boxarens jabb, när de portioneras ut i små kvicka anspelningar som visar hur folkvalda politiker förpassats till biroller, medan den faktiska politiken sköts av tjänstemän i konfektionsplagg. I dessa inofficiella rum har sanningsvärdet ungefär lika hög status som Paul Smiths senaste slipskollektion. Vi ser hur män i själlösa slipsar skapar sin egen sanning.

Ianucci står sedan tidigare bakom tv-serien “The thick of it”: grogrunden för “In the loop”, där grundläggande drag i berättelsen förädlats av en i stort sett identisk och prominent skådespelarensemble. Bland dem står Peter Capaldi ut som den frekvent svärande Malcolm Tucker. Som beteendevetarens dröm lyser Capaldis karaktär av en hänsynslös auktoritet och likgiltighet, vilket för tankarna till en rad av Guy Ritchies karaktärer. Men samtidigt som “In the loop” är en film av rapp dialog och läckra oförskämdheter flörtas det lika tydligt med den situationskomik Ricky Gervais förvaltat.

Ironiskt nog skjuter det välskrivna manuset sig själv i foten. “In the loop” väver i ett rasande tempo in en mängd karaktärer i det politiska virrvarret utan att särskilt mycket sker och intresset hålls främst uppe genom dialogen, som i hög grad vilar på brittiska angelägenheter. Utanför detta sammanhang riskerar ett flertal av dessa poänger gå förlorade.