Infödd soldat

3,5 miljoner biotittare, en ändrad lag, och priset för bästa manliga huvudroll under filmfestivalen i Cannes. Det kanske ger en liten bild av vilken enorm uppståndelse “Infödd soldat” har väckt i Frankrike.
“Infödd soldat” skildrar ett gäng unga män från Frankrikes kolonier i Nordafrika, som under extrema förhållanden rekryteras till den franska armén under andra världskriget. Vi får följa Saïd, Abdelkar, Messaoud och Yassir, när de tillsammans med 130 000 andra afrikanska soldater slåss för Frankrike med en enorm kämpaglöd. Tillsammans vinner de strider från Italien till Alsace, men när kriget är över vill fransmännen, som de har offrat sina liv för, helst inte kännas vid dem.

Frankrikes president, Jacques Chirac, såg “Infödd soldat” och blev så tagen att han bestämde sig för att ta fram pennan och göra ett par ändringar i lagboken. Fram till för några månader sedan fick krigsveteranerna från de gamla kolonierna inte full pension. Sedan satte sig Frankrikes president ned och såg filmen och plötsligt hade männen bakom “Infödd soldat” lyckats uppnå sitt mål – att ge soldaterna lika hög pension som resten av Frankrikes medborgare.

Det är alltid intressant när man samlar ihop ett gäng i princip helt okända skådespelare för att agera i en ny storfilm. Och när hela skådespelarensemblen dessutom vinner pris för “Bästa manliga huvudroll” under filmfestivalen i Cannes, blir det genast ännu mer intressant. Det är nämligen ett bländande bra skådespeleri vi möts av – från så gott som samtliga aktörer. Det känns äkta rakt igenom, och tack vare att man har skådespelarna att luta sig tillbaka på så känns det mesta i hela filmen mycket gediget och genomarbetat. Detta i kombination med ett lysande manus gör att publiken kastas mellan känslosamma sekvenser och välgjorda krigsscener.

Krigsfilmer blir allt mer sällsynta, framför allt bra sådana. “Infödd soldat” är dock i mina ögon det bästa som har hänt krigsgenren på flera år. Filmen träffar en rakt i hjärtat tack vare ett fantastiskt skådespeleri och ett mycket välskrivet manus. Tyvärr känns det ibland som att den fokuserar på fel saker, och i mina ögon utspelar sig för lite av handlingen på och omkring slagfältet. Vad som också känns lite märkligt är att filmen endast utspelar sig under kriget, och tar i princip inte upp soldaternas liv efter kriget. Pensionsfrågan utlämnas därmed nästan helt, trots att det var detta som egentligen var tanken med hela filmen. I sin helhet är det som film betraktat, dock bara att bocka och buga.