It’s Complicated

Med “Galen i kärlek” och “It’s Complicated” har Nancy Meyers skapat en egen regissörsnisch. Värdelösa titlar och äldre kvinnor som finner kärlek är den gemensamma nämnaren. Men Meyers, också kvinna i “övre medelåldern” gör kalkylerad och tråkig film. Spontanitet och originalitet är något vi får klara oss utan.
Kalkylerad, tänker du, vad menar han med det? “It’s Complicated” blir, trots sin titel, aldrig komplicerad, den förenklar och är feg. Meyers försöker aldrig utmana och när Meryl Streeps kärleksproblem närmar sig komplikationer tar Meyers två steg tillbaka, lättar upp det hela och låter Streeps okomplicerade liv fortlöpa.

Meryl Streep, Alec Baldwin och Steve Martin är riktiga proffs. Tillsammans har de hundratals filmer och otaliga filmpriser bakom sig. De vet vad de sysslar med, hur man skapar kemi och någorlunda komisk ton. Streep spelar samma obesvärade typ av skådespel som i “Mamma Mia! och “A Prairie Home Companion”. Hon spelar en skild bageriägare som inleder en relation med sin ex-man (Baldwin), men hamnar snart i “komplikationer” när hon samtidigt faller för sin arkitekt. Det är tre människor livrädda för ensamhet som desperat letar efter någon eller något att kränga sig fast vid under livets bästa år. Men det känns aldrig speciellt genuint eller trovärdigt.

“It’s Complicated” är ett småskaligt karaktärsdrama, eller post-separationsdrama som genren myntats som i Frankrike. Trots sin cast är relationerna klumpigt skrivna och det ska mycket till för att du på riktigt ska bry dig om hur det går för Streep i hennes relationstrubbel.