Jennifers Body

Diablo Cody vann en Oscar för sitt manus till “Juno” och blev geniförklarad av etablissemanget. När hon sedan vänder sig till skräckgenren blir tonen en annan, för nu har hyllningarna bytts ut till burop och anklagelser om att “Juno” var en engångsföreteelse.
Megan Fox har huvudrollen som Jennifer, skolans mest populära tjej, och när hon och hennes bästa vän Needy (Amanda Seyfried) går på en konsert med ett rockband börjar det hända suspekta saker. Jennifer hänger med rockbandet på lite “efterfest”, men det visar sig vara ett stort misstag då det resulterar i att hon blir förvandlad till en blodtörstig vampyr.

Det är lätt för kritiker att peka finger åt Cody och hennes manus, för nu beblandar hon sig ju trots allt med den lite mindre värda skräckgenren till förmån för fina dramer, och därför har hon fått känna på vass och kantig kritik som skjuts ut som dödliga pistolskott. Själv tycker jag inte felet med “Jennifers Body” är Codys manus, för det glänser till ibland, utan det är istället Karyn Kusamas regi som ställer till allting. Blandningen mellan skräck och vanlig, hederlig highschoolkomedi känns relativt lyckad och vem passar bättre som en snobbig och sexig bitch än Megan Fox? Till och med när hon spyr upp någon konstig svart smörja i mitten av filmen ser hon bra ut. Dialogen är snärtig och karaktärerna godkända för den här typen av genreblandning. Tyvärr brister filmen i utförandet, och på en del punkter som sänker helhetsintrycket en bit under medel.

Huvudrollen skulle ha bytts ut och istället skulle fokusen ha legat på Needy, som spelas av Amanda Seyfried. Filmen hade blivit mycket intressantare med henne i fokus men nu känns det bara som att “Jennifers Body” är ännu ett verktyg för att demonstrera hur sexig Megan Fox är. Vampyrtemat var nog onekligen en intressant krydda på papperet, filmen följer ju trots allt mallen för klassiska tonårsskräckisar, men i Kusamas händer känns det krystat och löjligt. Hon förklarar sönder hela filmen och vampyrscenerna känns inte särskilt eggande eller nyskapande. Det fegas in i det sista och hon verkar mest mån om att filmen ska tilltala grabbarna som går dit och dreglar över Fox, istället för skräckfilmskonnässörerna som dreglar efter nyskapande alster i genren. Det känns som att MTV lika gärna skulle ha kunnat producera filmen och det är aldrig något gott tecken. Samtidigt säger mig något att manuset var bra mycket bättre än vad som kom ut på film.