Lawless

I förbudstidens USA översvämmar fattigdom och kriminalitet städerna med samma strida ström som brännvinet från skogarna i Franklin County. Bröderna Bondurant tjänar liksom familjerna i granngårdarna sitt uppehälle genom att destillera potatis, äpplen och rovor till sprit som de sedan smugglar in till städerna medan poliserna som borde hindra dem lugnt sväljer spriten till rabatterat pris.
I John Hilcotts regi blir det en ganska säregen skildring ur ett perspektiv som glömts bort vid sidan om Al Capone och Boardwalkimperiet. Koncept om rätt och fel ställs på ända i en berättelse om hur en hel folkrörelse av hembrännare blir samhällets fiender. Det är inte svårt att känna sympati för människorna som, även om de är kriminaliserade av staten, bara försöker tjäna sitt levebröd på det enda vis de känner till.

När regionen som omtalas som den blötaste i världen hamnar i polisens fokus är de tre Bondurantbröderna de sista som orkar stå emot polisernas brutala rannsakningar där destilleringspannor och familjers försörjning slås i spillror. Gangsterfilmens äcklande meningslösa våldsamhet ersätts av ett minst lika spektakulärt våld för huvudpersonernas överlevnad, och medan de tre bröderna tycks överleva precis vad som helst sprider sig ryktet om deras oövervinnerlighet.

Mitt i den realistiska historieskildringen uppstår ett spår av fantastik som löper dämpat under berättelser om klass, korruption och religion. I centrum står den äldre brodern Forrest Bondurant som briljant gestaltad av Tom Hardy helt magiskt överlever barslagsmål och mordförsök. Tom Hardy gör en rolltolkning som just efter Bane i The Dark Knight Rises visar på hans enorma kapacitet som skådespelare. Han spelar rollen med återhållen ilska, som om något enormt inom honom just skulle förlösas, ironiskt nog lånar han avlidne Heath Ledgers obehagliga ticks, suckar och grymtanden från gestaltningen av The Joker för att istället bygga en karaktär man oundvikligen känner sympati inför.

John Hilcott breder ut detta moonshineepos över nära två timmar, och stundtals hade filmen nog mått bra av ett rappare berättande, men när Tom Hardy får ta det utrymme han förtjänar spelar det inte så stor roll. I stunderna av helt briljant skådespel är det här den bästa spritsmugglarfilmen sedan “Thunder Road”.