Le genou de Claire

Éric Rohmer är den ende som lyckats fånga Annecys bedårande skönhet. Somliga upplevelser går inte att beskriva med ord. Det är så vackra att du bara nickar och konstaterar att det är så här paradiset ser ut. Så vackert är Annecy. Och så vacker är “Le genou de Claire”. För det är jag honom evigt tacksam.
Att filma kärleksförklaringar till städer är kanske det svåraste som finns. Lika svårt är det att skriva kärleksförklaringar om en kärleksförklaring. Men för att uttrycka sig milt; Rohmer geni blottade sig vid många tillfällen, men kanske aldrig så tydligt som när han fångade det bästa av två världar med Annecys höga berg och klarblåa vatten.

Rohmers filmskapande handlade emellertid om det talande ordet. I “Le genou de Claire” – eller “Claries knä” som den hette vid sin svenska premiär – berättar Rohmer om de där unika ögonblicken som uppstår när två människor som träffas, får ögonkontakt och instinktivt fattar tycke för resten av deras liv. Hur många är det som – på riktigt – lyckats fånga ett sådant ögonblick?

“Varför skulle jag binda mig till en kvinna om jag var intresserad i andra”, frågar sig protagonisten Jerôme, även om han planerar att gifta sig med diplomatens dotter innan sommaren är slut. Under en juli-månad i Annecy tvingas han ställa sig när Claire blottar sitt knä plockandes körsbär. Jerôemes moraliska kris är Rohmers bästa och mest talande film.

Att filma och förmedla impulsiv attraktion kom att bli ett av Rohmers viktigaste kännetecken. Han lyckades dissekera det manliga sinnet, plocka ut alla partiklar, djupanalysera den romantiska dragningskraften och bygg ihop allting igen. Allt detta med paradiset som bakgrund på 105 fantastiska minuter.