Leaves of Grass

Bill Kincaid (Edward Norton), professor i klassisk filosofi, har jobbat bort sydstatsaccenten och iklätt sig rollen som intellektuell institution vid sitt Ivy Leauge-universitet. Hans välordnade liv står i bjärt kontrast till den identiske tvillingbrodern Bradys (också han spelad av Norton). Denne försörjer sig nämligen på att odla marijuana och har hamnat i onåd hos den lokala drogkungen. Om detta vet Bill ingenting, så när han sätter sig i planet mot hemstaden i Oklahoma har han ingen aning om den soppa hans bror försatt honom i.
Regissören Tim Blake Nelson, för allmänheten kanske mest känd för sin roll i “O Brother, Where Art Thou?”, har uppenbarligen haft ambitionen att göra en film värdig bröderna Coen. Och alla ingredienser finns ju där – de sinnrika karaktärerna, de många vändningarna och sydstatsromantiken. Men tyvärr blir “Leaves of Grass” inget annat än en flopp. Historien – den osannolika historien – är trots regissörens strävanden sprängfylld av klichéer om akademikerns präktighet och hillbillyns sunda mañana-mentalitet. När den söta sydstatstjejen Janet (Keri Russel) – som visar att man minsann kan vara både chosefri och bildad – skär upp en stor kattfisk samtidigt som hon ger uttryck för något slags kvasifilosofiskt dravel, vrider man sig av genans.

Om det inte vore för oviljan att sätta historien framför karaktärerna hade det här kunnat bli en helt okej film. Det enda som räddar “Leaves of Grass” från ett totalt magplask är Edward Norton. Han visar att han är en av samtidens stora skådespelare och bär det lilla som är bra med filmen på egna axlar. Vid några tillfällen är man faktiskt helt fångad av samtalen mellan de identiska bröderna. Men för det mesta känns det bara dumt.