Little Deaths

“Alla goda ting är tre”. Så lyder ett välkänt ordspråk som någon dammig filosof förmodligen harklade ur sig efter att ha upplevt sin första trekant. Själv har jag svårt att se varför goda ting kommer ur talet tre och efter att ha sett “Little Deaths” så är jag övertygad om att uttrycket saknar någon form av substans.
“Little Deaths” är en antologi beståendes av tre fristående halvtimmesepisoder, skrivna och regisserade av tre stycken olika individer. Berättelserna skiljer sig markant från varandra men i övrigt känns denna samling relativt enhetlig i form av dialog, foto och regi. Utöver en tunn länk i de mer filmiska aspekterna är en röd tråd svår att identifiera, men alla tre episoder präglas av en obehaglig syn på sex och samlevnad. Den korta längden på avsnitten gör att de sexuella teman som demonstreras här blir begränsade i sin utveckling, vilket i sin tur slår bakåt då det mest känns som att regissörerna skildrar sina egna perversa sexfantasier.

Första episoden, “House and Home”, är det svagaste kortet i denna treenighet. Här får vi möta ett rikt par som raggar upp en hemlös kvinna för att sedan droga henne och utnyttja henne sexuellt. Det finns ett krypande obehag hos det rika paret, deras givmilda beteende är till en början avväpnande men snabbt inser man att de drivs av sjuka och vidriga lustar. Avsnittet är ganska rakt på sak, men uppbyggnaden som leder fram till crescendot är ändå snyggt och man vrider sig i ångest över parets förnedring av den hemlösa kvinnan. Tyvärr så förstör slutklämmen hela avsnittet då det mest känns konstruerat för att tillfredsställa gorehundar som törstar efter blod.

Episod två, “Mutant Tool”, är en lite mer komplicerad berättelse som hade blivit mycket bättre med en timme till i bagaget. Vi får följa Jen, en ex-narkoman som försöker komma över sitt beroende med hjälp av ett piller hon får från en skum läkare. Medicinen gör att hon får kopplingar till en mystisk varelse som huserar i doktorns källare, Hur, vad och varför är något som inte hinns med på ynka trettio minuter men de tre hörnstenarna i den vaga förklaring som ges är nazism, dåligt psyke och sperma, vilket jag ser som ännu en förklaring till varför goda ting inte kommer i tre. Även här blir vi serverade en onödig sluttwist vilket gör att suckarna får en ännu högre tonart.

Det tredje och avslutande segmentet “Bitch” är också det bästa men det säger tyvärr inte så mycket med tanke på kvaliteten i de två föregående episoderna. Det positiva är dock att flödet i historien är bättre avvägt och det är ett mycket mer tillfredställande klimax. Handlingsmässigt haltar det inte lika mycket och grunden utgörs i form av en enkel hämndhistoria, där en plågad man ger igen på sin flickvän efter att ha blivit sexuellt förnedrad av henne under stora delar av deras förhållande.

Skräckantologier blir sällan bra och “Little Deaths” är inget undantag. Idéerna som presenteras är klart godkända, men alla tre avsnitt blir lidande på grund av den för korta speltiden och att skådespelarinsatserna är på tok för ojämna. Sexuella avvikelser och bisarra böjelser blir dessutom en alldeles för central del av filmen och i slutändan blir innehållet bara äckligt och svårt att ta till sig.