Love Guru

Mike Myers är en skådespelare som egentligen aldrig uppnått någonting. Han har aldrig fått mig att skratta och hans största merit är att låna ut sin röst till ett grönt träskmonster. Nu har han skrivit ett nytt originalmonster, denna gång om sitt eget Toronto Maple Leafs, världens kanske mest mytomspunna hockeyklubb. Men sättet han gör det på, är inte okej.
Alla med någon sorts självrespekt hade aldrig satt klubben i sitt hjärta i den osmakliga situation Maple Leafs och hockey som sports sätts i. Inte nog med att filmens hockeyrelaterade delar är inkorrekta, är det slarvigt och aldrig roligt. Att bända och ge efter för hockeyns fundamentala grund är okej om det är för att främja komedin. Men i “The Love Guru” de enda skratten du kommer få att höra, från Mike Myers själv, skrattades åt sina egna tråkigheter.

Myers spelar en kanadensare som har uppfostrats på ett hinduistiskt kloster. Tillbaka i Kanada försöker han göra karriär i självhjälpsbranchen och hans första uppdrag blir att lösa kärleksproblemen åt Maple Leafs stjärna, vars fru lämnat honom för stjärnan i ett konkurrerande lag.

Myers försöker skapa en film byggd kring 90-talets popkulturella referenser, och det mesta faller relativt platt. Myers gör det svårt för sig själv när han tvingar sig själv att återanvända samma skämt genom hela filmen. Och det är det som sammanfattar “The Love Guru” – Myers brist på kreativitet och en originell akt. Det hade aldrig fungerat på en scen, och det är kanske därför han aldrig lyckats som ståuppkomiker – hans material är för svagt.

“The Love Guru” visar smarthet vid ett par tillfällen, och då är det Stephen Colberts korta cameoinhop som lyser igenom. Colbert, briljant i sitt dagliga Colbert Report på Comedy Central, är lika underbart skruvad de få gånger han får riffa. Sätt Colberts humor i kontrast med Myers och du förstår hur fördömd den sistnämnde egentligen är.