Madagaskar 2

Efter att ha blivit tillfångatagen av tjuvjägare hamnar det dansande lejonbarnet Alex på New York Zoo. Där växer han sig till en succé och bär snart epitetet “kungen av New York”. Men livet som underhållare är hårt, och Alex bestämmer sig för att tillsammans med sina vänner rymma iväg på en välförtjänt semester. Men planet hem flygs av några mindre luftdugliga pingviner och det dröjer inte länge innan planet kraschar mitt på den afrikanska savannen. Efter en del bryderier med ett gäng turister stöter stadslejonet Alex på sina föräldrar. Snart börjar ett helt nytt äventyr, fyllt av svåra utmaningar och nya lärdomar.
“Madagaskar 2” är Dreamworks uppföljare till 2005 års succéfilm med samma namn. Här får vi återse lejonet Alex, flodhästen Gloria, giraffen Melman och zebran Marty. Tillsammans bildar de ett slags ungdomsgäng av urbaniserade djur, vars vanor och problem är direkta återspeglingar av den stadsmiljö de växt upp i. När de återvänder och konfronteras med sina afrikanska rötter blir kulturkrocken ett faktum. Alex måste slåss att få behålla sin plats i flocken, något han misstar för en danstävling. Zebran Marty är glad att träffa sina zebrakusiner, men måste snart tampas med att han ser exakt likadan ut som alla andra. Melman är olyckligt kär i Gloria, som i sin tur är ute på marknaden efter en biffig flodhästhanne.

Även om tematiken med att återvända till sina rötter för att finna sig själv i sig inte är särskilt nyskapande, finns det ändå vissa delar med “Madagascar 2” som avviker från en traditionell “Disney-historia”. Filmen utspelar sig till största delen på en afrikansk savann. Men till skillnad från exempelvis “Lejonkungen”, en film som också använder sig av maktspel mellan antropomorfa lejon, spelar ursprunget och utseende här en mycket mer central roll. Detta går att känna igen ifrån Shrek- serien som ofta hyllats för att tala mer öppet om hur ytliga olikheter skapar olika rollfördelningar. I “Madagaskar 2” både leker och problematiserar Dreamworks med etnicitets- och könsroller. Och även om det inte alltid är helt klockrent, känns balansgången spännande. Människornas roll i filmen är ett exempel på detta. Vilse i djungeln utsätts de för ett slags socialt experiment, där de går från att behöva klara sig i stadsdjungeln till att tvingas samarbeta för att överleva i den riktiga djungeln.

Som barnunderhållning gör filmen sitt jobb. När den könsförvirrade kubanska lemuren försöker vissla, hänger barnen i salongen med och koncentrationsnivån verkar hålla hela vägen ut. Vi skrattar åt de dödsföraktande pingvinerna och drar efter andan när det blir spännande eller sorgligt. Vissa skämt passerar helt utan reaktion, man kan fråga sig hur mycket av den komiska tajmingen som gått förlorad i dubbningen till svenska.

Sammanfattningsvis kan man säga att Madagaskar 2 är en habil barnfilm i rakt nedstigande led från Shrek, vars diskussion av etnicitet och diasporiska kulturer säkerligen kommer ge upphov till minst en akademisk uppsats.