Mao’s Last Dancer

Historien tar sin början i fattigdomens Kina där den lilla pojken Li Cunxin blir indoktrinerad av sina lärare hur överlägsen kommunism är kapitalism. Utvald att åka till Peking och där bli tränad i dans av landets bästa tränare inleder början av hans karriär som världsberömd dansare. Han blir berömd för två saker, först och främst – sin dans – och i ett senare skede – hans avhopp från Kina till USA 1979.
Chi Cao må vara gjuten för att gestalta en fullfjädrad dansare. Nackdelen är att han även skall kunna leverera repliker och inlevelse i de scener som inte innefattar trikåer. Det fungerar inte direkt felfritt. Kyle McLachlan och Bruce Greenwood skänker en dos av legitimitet till filmen utan att därmed prestera i närheten av sin kapacitet.

Österländsk kultur ställs emot västerländsk samtidigt som en flagga av imperialism svajar över de tu. En kulturkrock i deluxeformat som tråkigt nog, samtidigt slarvas bort med billiga poänger som ingen sinnesfrisk debattör har nuddat vid sedan Alphaville regerade på hitlistorna.

“Mao’s Last Dancer” är baserat på en sann historia och det är egentligen den enda anledningen till varför filmen inte faller helt platt. Att Kina fortfarande är en kommunistnation med skeva kontrollbehov är inte längre en revolutionerade nyhet. Att Kina drillar sina idrottsmän bortom alla rimliga gränser är inte heller det en större nyhet. En solskenshistoria som studsar mellan sina toppar och dalar i symbios med riktigt snygga dansnummer.