Min brors flickvän

Det är alltid kul när etablerade komiker prövar något nytt och gör det bra. Steve Carell spelar i “Min brors flickvän” en seriösare roll än vad vi är vana att se honom i – en änkling med tre döttrar – men är ändå roligare än på länge. Humorn i “Min brors flickvän” bygger varken på Carells snubbelkomik eller på hans minspel, utan snarare på ett utmärkt manus och vanlig, hederlig relationskomik.
Som titeln antyder handlar filmen om två bröders kärlek till samma kvinna. Steve Carells karaktär möter och förälskar sig i en kvinna, spelad av Juliette Binoche, som visar sig vara broderns nya flickvän. Släktträffen som följer blir minst sagt komplicerad.

Steve Carell har etablerat sig som en utpräglad komiker. I filmer som “40 Year Old Virgin” och “Evan Almighty” har han spelat flamsiga karaktärer med fokus på fysisk humor, vilket var långt ifrån lyckat i den senare av de två. Märkligt nog är han roligare än vanligt i “Min brors flickvän”, trots rollen som deprimerad familjefar. Carells nedtonade skådespel, tillsammans med släktens många personligheter och de småkomiska situationer som uppstår, fungerar över förväntan på ett sätt som långt ifrån alla småromantiska komedier lyckas med. Det är en svår genre med många fallgropar, men “Min brors flickvän” är definitivt en av de bättre i sin genre på senare tid.

Humorn är som väntat varm och för det mesta dialogbaserad, samtidigt som balansen mellan romantik och komedi är väl avvägd. Det är dock ingen regelrätt skrattfest man kan förvänta sig, utan snarare en lättsam film som mycket rätt och som med bra skådespelare lockar till småskratt och leenden. En härlig “feel good”-film, helt enkelt.