My Bloody Valentine

Högtider är förenat med livsfara i skräckfilmer och exploateras effektivt av Hollywoods filmproducenter. Känslokalla psykfall dyker alltid upp när det är jul, nyår, allhelgona, påsk, midsommar, tacksägelsedagen eller som nu, alla hjärtans dag. Ledighet ska straffas med döden, helst en riktigt brutal sådan. Och man kan ju undra vem som vill döda på en sådan fin och kärleksfull dag som alla hjärtans dag?
“My Bloody Valentine” är berättelsen om en missnöjd gruvarbetare som hamnar i koma efter att gruvan han jobbar i kollapsar. Tidningarna rapporterar om att han dessutom dödade fem kollegor för att de helt sonika slösade på luften när de var instängda. En dag vaknar Harry upp och beger sig i ett förvirrat tillstånd tillbaka till gruvan där det hålls en avslutningsfest för byns skolelever. Festen avbryts när Harry kliver in med hackan i högsta hugg och spetsar och dissekerar nästan samtliga festdeltagare utom de obligatoriska huvudrollsinnehavarna som lyckas fly. Tio år senare har incidenten glömts bort men när alla hjärtans dag inträffar så händer det igen.

“My Bloody Valentine” är en remake på 80-talsfilmen med samma namn. Nu är den uppdaterad för en ny generation och de har även implementerat en liten snitsig 3D-version också där man kan ta på sig ett par brillor och se avhuggna kroppsdelar, blod och andra mer materiella ting flyga emot sig med rasande fart. Stundtals är den skoningslös och barbarisk när Harry sätter hackan i bakhuvudet på intet ont anande ungdomar. Den lever upp till sin blodiga titel och innehåller allt man kan tänka sig av en slasherfilm. Någon onödig startsträcka är det inte tal om utan det ligger sönderslitna kroppar staplade på hög redan efter förtexterna. Ofrivillig humor är ett annat inslag som dyker upp med jämna mellanrum. Flera scener är rent av farsartade och jag betvivlar att det var vad regissören hade i åtanke när kameran rullade. Upprepning är ett ökänt fenomen i genren och det lyser igenom även här. Vissa dödscener är mycket grafiska och extrema men det finns begränsningar när det kommer till hur många sätt man kan slå en hacka i huvudet på folk. Detta är inget regissören reflekterar över utan det dör en person ungefär varannan minut, och i nio fall av tio är en hacka inslagen i ansiktet.

Harry Warden är klädd i gasmask, andas som Darth Vader och är i vissa scener tre meter lång. Han konkurrerar inte i samma liga som Jason, Myers och de andra tystlåtna högtidsmördarna men slår sig i alla fall in en bra bit på vägen. “My Bloody Valentine” är harmlös och introducerar ingenting vi inte redan har sett och slutet är svagare än genomsnittet. Betyget nedan är snällt men lite småkul är det faktiskt när Harry svingar hackan rakt under hakan på en dvärg och spetsar henne i taket, och sådana scener finns det lyckligtvis gott om i filmen.