Narnia: Kung Caspian och skeppet Gryningen

Med sin kristna propaganda så är Narnia 3 (om ni vill läsa hela den överlånga titeln så titta upp mot rubriken) en av årets sämsta filmer. Det blir stundvis riktigt motbjudande när filmen försöker pracka på sin publik en tveksam ideologi på ett fördolt sätt. Underhållsmässigt är det inte mycket bättre när den, misslyckat, försöker blandar Pirates of the Caribbean med riddarepos.
Till skillnad från ungdomarna i Harry Potter, som vuxit som skådespelare för varje film, är de återvändande ungdomarna här fortfarande usla aktörer. Serien har också lyckats addera en riktigt irriterande skådespelare, i form av Will Poulter, som den lika irriterande karaktären kusin Eustace. Det är en lisa för själen när han förvandlas till drake och vi slipper se honom ett tag.

Filmens handling försätter ännu en gång två av de fyra ungdomarna från föregångarna, plus den tröttsamme kusinen, i Narnia där de sluter upp med Prins Caspian för att åka båt och kämpa mot, haha, en grön dimma. En grön dimma som uppenbarligen ska föreställa den ultimata ondskan (läs djävulen). Dimmans ondaste knep är att utmana våra protagonister att möta sin mörka sidor, att testa dem om de är värdiga att få träffa lejonet Aslan (läs Jesus) igen i hans land (läs himmelen) som ligger bortom ondskans ön.

Bristen på riktiga skurkar och mjäkigheten i de tester och hinder som karaktärerna stöter på under sin resa mot ett illa beskrivet mål gör att filmens inte lyckas uppbringa någon spänning överhuvudtaget. Den enda meningen med resan, berättelsen och filmen verkar vara att, som Aslan säger, förbereda karaktärerna och publiken för att lättare kunna ta emot Jesus i det verkliga livet genom att presentera honom som stoiskt lejon i Narnia/fiktionen.

Filmens 3D-effekter är godkända men inte mer. De fungerar men tillför inte särskilt mycket, kompetent gjorda utan att ge filmen ytterligare en dimension. De komiska bikaraktärerna, som de hoppande enfotingarna och Simon Pegg- röstade musen Reepicheep, är några, av väldigt få, ljuspunkter i filmen.

Om man inte är en anhängare av Kristi brud så bör man skippa Narnia 3 och dennas explicita men förtäckta religionspropaganda. Narnia 3 är, precis som C.S. Lewis bokserie om fantasilandet, daterat propagandaskräp som misslyckas på de flesta plan, inte minst vad det gäller att underhålla.