Natt på museet

Det finns olika sätt att gå till väga när man ska göra komedier där Ben Stiller och Owen Wilson har stora roller. Antingen gör man som i “Zoolander”, och skapar en i grunden riktigt dålig film, men som ändå bjuder på en hel del skratt. Eller så gör man som i “The Royal Tenenbaums” och gör en film som är fantastisk rakt igenom, från skådespelarinsatser till manus, och som dessutom bjuder på en del skratt. Problemet i “Natt på museet” är att skratten går att räkna på en hand, manuset känns nedskrivet på en servett över en lunch och skådespelarna känns som hämtade ur bollhagen på McDonalds.
Larry Daley är en nyligen frånskilld man som är i akut behov av ett jobb för att kunna visa sin son att han inte är en förlorare. När han får chansen att jobba som nattvakt på New Yorks Museum of National History tar han den utan att blinka. Detta lyckligt ovetandes om att dinosaurierna, vaxdockorna och alla andra varelser, under natten föds till liv.

Det är svårt att göra en bra film när man som utgångspunkt har ett lövtunt manus, Ben Stiller i huvudrollen och regissören bakom “Rosa Pantern” i registolen. Efter dessa förutsättningar är faktiskt “Natt på museet” bättre än vad den borde vara, även om det fortfarande är långt ifrån bra. Den allra största bristen ligger som sagt i manuset. Detta känns som hämtat ur ett 30 minuter långt Scooby Doo-avsnitt, som sedan har förlängts och filmatiserats.

Sett till rollistan är det en rad kända ansikten som hinner passera under filmens gång. Utöver skådespelarduon Ben Stiller och Owen Wilson får vi också stifta bekantskap med bland andra Robin Williams och Ricky Gervais (The Office). Tyvärr har de tilldelats riktigt otacksamma roller, som levande statyer, och får därför aldrig fullt ut visa vad de går för. Detta är dock Ben Stillers föreställning, på gott och ont. Det är Stiller som tar upp den absolut största tiden på bioduken, och det är Stiller som spelar huvudrollen. Och han gör precis som han brukar. Gillar man Stiller i vanliga fall kommer man att gilla honom nu också, även om det absolut inte är något häpnadsväckande skådespeleri han bjuder på.

“Natt på museet” hade kanske fungerat bättre i animerat format som barnfilm, eller kanske till och med som dataspel för den yngre generationen. I långfilmsformat fungerar det dock inte, även om barnen säkerligen kommer att ha roligare än vad jag hade.