Ninas resa

“Ninas resa” utspelar sig i Polen under andra världskriget. Jakten på judar har börjat och Ninas familj blir instuvad i gettot likt 400.000 andra judar. Filmens historia har Lena fått fram genom genomgående intervjuer under nittiotalet med sin moder Nina. Hon avled i cancer den tionde maj 2002 och det här är moderns möjlighet att berätta hur det var att leva i Warszawa under andra världskriget. Dottern tar på sig ansvaret att berätta om Ninas ungdom i en borttynande tillvaro. Men likväl, även hur hon och hennes familj försöker leva ett vanligt liv, trots den kaotiska tillvaron. Det är en unik inblick i något som gestaltats tidigare, men aldrig på det här viset.
“Ninas resa” är i grunden en spelfilm. Men det är också tydligt att Einhorn gjort dokumentärfilmer förut. Riktiga arkivbilder, som är sakliga för filmens fortskridande, visas samtidigt som Nina fortlöpande berättar om sin ungdom. Det gör det hela till någon form av hybrid, även om tonvikten läggs vid just den av skådespelare gestaltade biten. Personlighetsutvecklingen är intressant och vi får lära känna de som lever med henne till en rimlig nivå, då det ändå egentligen är en persons berättelse och resa. Dialogerna känns trovärdiga och man märker att Einhorn har lagt ner tid på att få det såpass autentiskt som möjligt. Något som glädje mig var att hon ignorerande billigt effektsökeri i form av fabricerade känsliga scener, utan höll sig till vad som kändes precis som Ninas berättelse utan kosmetika.

Filmen spelades in i en nergången Polsk stadsdel, även om gettot knappast finns kvar, annat än i minnen och i grus. Miljöerna känns autentiska och bidrar till helhetskänslan. Skådespelarna är duktiga, även om jag stundtals kan ha svårt att avgöra vad som är bra och dåligt skådespeleri då allt sker på polska. Nyanserna i språket kan vara svårtolkade vilket irriterade men mest av allt ledde till en viss förvirring.

Problemet med filmen är att man märker att hon är dokumentärfilmare i grunden och den känslan överskuggar stundtals ambitionen att göra hybriden som den är menad att vara. Fokusen är i vissa bitar alldeles för tung just på det dokumentära vilket kan göra att den hankar sig fram på ett segt sätt. Det är en svår balansgång som inte klaras av hela vägen men ändå ger ett över förväntan godkänt resultat.

“Ninas resa” är en känslostark, ganska jobbig film som snarare bör ses som ett nutidshistoriedokument än en ordinär film. En spännande, intressant och annorlunda filmupplevelse. Om några år kommer filmen säkerligen vara en del av historieundervisningen gällande judars situation under andra världskriget, vilket den förtjänar och passar som. Rent cineastiskt är det inte det bästa jag sett, men det speciella greppet och en skickligt berättad historia kommer uppskattas av de som ser den för vad det är. En resa i en reell persons liv, berättad av dottern, med ett intressant historiskt perspektiv.