Nothing is Private

“Nothing is Private”, eller “Towelhead” som är den amerikanska titeln, är baserad på Alicia Erians novell med samma namn. Alan Ball, manusförfattaren till “American Beauty”, står för filmatiseringen och även här skildrar Ball förortens mörka sidor som göms skickligt bakom en välpolerad fasad.
I “Nothing is Private” trängs fördomarna sida vid sida med oroväckande tabun. Ball verkar satsa krutet på slagkraftiga scener som ständigt vill provocera och ett tag känns det som om varenda människa i filmen bär på ont blod. Alla utom huvudpersonen Jasira, en tjej som precis har klivit in i tonåren och börjat öppna dörrarna till sin egen sexualitet. Ständigt nyfiken på vad det är som sker i kroppen när hon bland annat tittar i snuskiga tidningar, vill hon utforska mera och flörtar med grannen bredvid. Jasiras beteende ses inte med blida ögon av hennes far som är driven av moraliska värderingar och heder. Han läxar upp henne ett flertal gånger och ibland går det så illa att stackars Jasira drar på sig blåmärken från diverse lavetter och slag från sin far.

Vardagsrasismen är ett annat problem för Jasira. Filmens (Towelhead) titel är bara ett av namnen hon får stå ut med under dagarna, både i skolan och från grannparets oborstade snorunge som Jasira måste sitta barnvakt åt. Hela tiden utsätts hon för ständiga påtryckningar från omgivningen, oftast negativa sådana, och det känns lite ofokuserat emellanåt. Lilla Jasira är allt som oftast nästan opåverkad av alla elaka kommentarer runtomkring, hon vill bara ge efter för sin blomstrande sexualitet och även om ett flertal scener är obehagliga kring detta blir jag aldrig påverkad eller berörd av det. Ball vill trycka på tittarens alla knappar samtidigt och verkar inte veta vad han ska koncentrera sig på. Är det mobbingen i skolan? Är det Jasiras hycklande far eller hennes komplett skogstokiga och narcissistiska mamma? Är det sidohistorien med grannen, som har en förkärlek för unga tjejer, som ska få oss att brista ut i ett vansinnigt vrål och peka ut allt som är fel med samhället? Det är möjligt att dessa segment balanseras ut bättre i boken men på den lilla speltiden Ball har att leka med känns dem väldigt hastiga, det nästan bubblar över av kontroverser. Det blir aldrig rörigt men det känns alldeles för ihåligt, för uppenbara provokationer som sker i ett. Den vackra idyllen står återigen som bakgrund men bakom väggarna verkar ju varenda invånare vara ett cyniskt monster till människa.

En stor eloge ska ges till Summer Bishil som tar på sig den väldigt modiga rollen som Jasira. Hon är levande i rollen och känns precis så oskyldig och oskuldsfull, men samtidigt så nyfiken som en nyss fyllda trettonåring kan tänkas vara. Även hennes ouppmärksamhet på folks intentioner känns äkta och genuin. Den övriga ensemblen, med Aaron Eckhart i spetsen som grannflörten, är mycket bra och gör filmen sevärd. Tyvärr rullar historien på i bara farten och griper aldrig tag i mig trots att allt som gör mig förbannad slängs rakt i ansiktet på mig. Även titeln “Towelhead” har väckt starka reaktioner, vilket man kan förstå, och nu går filmen under det mer stillsamma namnet “Nothing is Private”. Men jag kan inte undgå känslan av att alla dessa reaktioner känns så uppenbart sökta.