Nowhere Boy

The Beatles är inte bara ett av de mest framgångsrika banden från det förra seklet, de är antagligen det största genom alla tider. The Beatles var en fortsättning på The Quarrymen, ett band bestående av ynglingar som från början spelade covers och uppträdde lokalt i hemstaden Liverpool. Grundaren till bandet var John Lennon. “Nowhere Boy” berättar historien om hans problematiska uppväxt, en uppväxt som dock la grunden till hans senare framgång och berömmelse.
Filmen utspelar sig under en kort men händelserik period under Lennons sena tonår, som sannolikhet formade Lennon både som människa och musiker. Filmen tar sin början på 1950-talet, då Lennon en orolig själ, karismatisk förvisso men tydligt vilsen och frustrerad. Mest av allt är han ett barn av sin tid. Präglad dels av hårda förhållanden, om inte ekonomiska så emotionella, under sin uppväxt och dels av den nya musiken rock’n’roll och en rebellisk frigörelse, som låg i tiden. Fokus ligger på Lennons relation till sin mamma och sin moster. Två motpoler till kvinnor varav den ena distanserat sig från pojken och den andre åtagit sig uppgiften att uppfostra honom.

Triangeldramat driver handlingen framåt. Det är trovärdigt, välspelat och har ett visst antal scener som kraftfullt berör och som på pricken förmedlar Lennons tragiska livssituation rakt ut till beskådaren.

“Nowhere Boy” är ett drama som genom sin minimalistiska ansats och skarpa berättarteknik blir mycket lyckat. Det dansas till rock’n’roll, det uppstår stunder av kärlek och det bråkas känslosamt. Detta till bakgrunden av mycket fint återgivna brittiska miljöer vars autenticitet gör att man oundvikligen lever sig in i 50-talets decennium, med allt vad det innebär.

Trots att “Nowhere Boy” knappast är en fläckfri film och stundtals saknar gnista så är det på det hela sammantaget starka prestationer från både långfilmsdebuterande regissören Sam Taylor Wood, liksom i stort sett hela ensemblen av de medverkande aktörerna. Framför allt bör Kristin Scott Thomas applåderas för sin dynamiska insats som moster Mimi Smith, en formidabel prestation i en roll som håller samman filmen.

“Nowhere Boy” är inte enbart relevant för den som är intresserad av ett stycke musikhistoria, minst lika mycket kraft har disponerats på människan John Lennon som på hans musikaliska karriär. Därför är filmen lika sevärd även för den som främst söker efter ett välgjort och underhållande drama snarare än en biografi.