Nu eller aldrig

Jack Nicholson och Morgan Freeman spelar Edward Cole och Carter Chambers, två äldre herrar som båda har fått dödlig cancer och därmed tvingas genomgå en påfrestande behandling. De hamnar i samma rum på sjukhuset och ingår där en stark vänskap, bundna av sjukdomen. Carter börjar skriva ner saker han alltid velat göra, varpå Edward tar tillfället i akt för att övertyga att övertala Carter att följa med på en resa för att uppleva allt de inte gjort innan det är för sent.
Det var väl bara en tidsfråga innan två stora aktörer som Jack Nicholson och Morgan Freeman skulle spela mot varandra. Men trots att de fyller ut filmen med pondus och erfarenhet så känns det som att båda spelar ut sina karaktärer på för mycket rutin. I allt för stor utsträckning känns deras karaktärstolkningar som repriser på föregående. Morgan Freeman gör ännu en berättarröst och för filmen framåt med sina tänkvärda kommentarer. Jack Nicholson spelar en grinig, egoistisk ensamvarg som tillslut öppnar upp sitt hjärta tack vare Freemans sunda värderingar och vältänkta formuleringar om allt och inget. Det känns igen och blir lätt förutsägbart och slätstruket.

Herrarna avverkar sin lista där punkterna blir presenterade som korta små klipp och under filmens gång får vi följa med till ett antal exotiska och vackra platser där pyramider varvas med snötäckta berg. Vi får även en liten historielektion i dessa segment från Freemans karaktär som verkar veta det mesta, då hans favoritprogram på tv är “Jeopardy”. Det är krut i gubbarna, då de bland annat hoppar fallskärm och kör vansinnigt fort på en racingbana. Nicholson står för merparten av humorn och även om han inte tar ut svängarna här så är han stabil i rollen och för det mesta ganska rolig.

Regissören Rob Reiner är ytterst återhållsam och gör det som krävs för att få oss tittare att absorbera historien. “Nu eller aldrig” blandar humor med allvar med precis lagom ton och inget inslag överväger det andra. Som grädde på moset blir det sedvanligt sentimentalt på slutet vilket inte kommer som någon större chock, men någon riktig tårdrypare blir det aldrig. Trivsamt och sparsmakat är två ord man kan sammanfatta “Nu eller aldrig” med. Det är en smårolig och emellanåt varm komedi men inget man höjer ögonbrynen för då den är alldeles för begränsad i många avseenden.