Observe and Report

Seth Rogen har huvudrollen som den missanpassade, bipoläre galleriavakten Ronnie Barnhardt. Hans jobb torde vara ganska simpelt men han lyckas göra det komplicerat för sig tack vare sitt hetsiga humör. En dag dyker det upp en blottare på gallerians parkering och visar upp sig för kunderna och det får Ronnie att gå i taket. Han beslutar sig för att med alla medel sätta stopp för snuskhummern, även om det så innebär att han måste mörda honom.
Blottaren utgör den centrala delen av handlingen men egentligen är han bara en av många sidohistorier som figurerar i “Observe and Report”. Mycket kretsar kring ingenting och vi får ta del av Ronnies vardag som säkerhetsvakt på gallerian där han frotterar sig med folket runtomkring. Det finns en handfull karaktärer som stryker omkring på stället och oftast är de riktigt roliga, och framförallt väldigt udda. Ray Liotta är polisen som har hand om fallet med blottaren och hans rivalitet med Ronnie är en av filmens många höjdpunkter. Collette Wolf spelar Nell, ett hunsat butiksbiträde och hon ger filmen lite hjärta mitt bland alla galenskaper. Celia Weston orsakar skrattanfall i de fåtal scener hon är med i som Ronnies alkoholiserade mamma och Danny McBride har en klockren cameo som ligist. Rogen själv är en uppskruvad version av sitt vanliga jag, och det passar in väldigt bra eftersom hur arg och elak han än är så visar han ändå upp sympatiska och försonande drag. Sidohistorierna är bra och oftast underhållande, men tyvärr är de alldeles för många vilket resulterar i att dem blir väldigt korta och lite otillfredsställande.

“Observe and Report” ger ett spretigt intryck. Oftast är den mycket rolig med sin svarta satir när den håller sig på banan men när den avviker, vilket den gör fler gånger än en, så lämnas man ofta som ett frågetecken. Hill stoppar in ett flertal scener som är helt irrelevanta och som mest verkar vara tänkt som en demonstration på Ronnies sjukdom, bland annat i mitten av filmen så börjar Ronnie och hans kollega gå på tunga droger, men några minuter senare är detta ämne som bortblåst och verkar aldrig ha hänt. “Observe and Report” är väldigt oförutsägbar och ibland känns det briljant, men lika ofta känns det inkonsekvent och väldigt ogenomtänkt. Hill sparar inte på kontroverserna, inte heller på svordomarna. Manuset är riktigt vulgärt, på gränsen till absurt och F-bomberna faller som hagel från skyn medan Hill demonstrerar alltifrån våldsam polisbrutalitet till sex med medvetslösa tjejer. Oftast finns det komiska undertoner vilket underlättar en del men i vissa scener lyckas inte Hill riktigt med detta och då känns det lite obekvämt när man skrattar.

“Observe and Report” är långt mycket mer mörkare än vad jag hade trott. Hill har sagt i intervjuer att han har inspirerats av “Taxi Driver” och det förstår man när man ser den här filmen. Den är Paul Blarts totala motsvarighet, svår att kategorisera och innehåller massor av kolsvart humor som jag oftast skrattade länge och gott åt.