Paranormal Activity

Rysargenren lider som bekant av inflation på skräckinjagande alster. Teamet bakom “Paranormal Activity” är inte sena med att utnyttja detta till fullo och tack vare deras skickliga pr-maskineri har filmen hittat en enorm publik.
“Paranormal Activity” handlar om paret Katie och Micah som upplever att de är hemsökta av något mystiskt väsen. De hör konstiga ljud på natten och för att få någon klarhet i vad det är som pågår i huset så placerar de ut en kamera i sovrummet i hopp om att kunna dokumentera de nattliga fenomenen och mycket riktigt, så visar det sig vara en uppretad demon de har fått på halsen.

“Paranormal Activity” känns som ett systerprojekt till “Blair Witch Project”. Den är sprungen ur en minimal budget, använder sig av samma enkla kamerateknik och av samma filmiska grepp, där materialet återfinns av samhället och spelas upp efter parets “död”. Den lyckas dessutom med konststycket att spela in ofantliga summor pengar med hjälp av Internets otroliga slagkraftighet, som möjliggör ett mycket enklare och effektivare sätt att marknadsföra sig på om man bara spelar ut rätt kort.

Är den då så läskig som förhandssurret skvallrar om? Nej, det är den inte. Det finns tre stycken hyfsat ruggiga scener i filmen och tyvärr skymtar alla förbi redan i trailern. Utöver det är den väldigt tunn på innehåll, det blir mest diskussioner mellan Katie och Micah om hur man bäst tacklar en hemsökt tillvaro och ibland är det lätt att missta filmen för ett avsnitt ur någon tv-serie om paranormala fenomen. Regissören Oren Peli är dock smart som har valt att placera ut kameran i sovrummet. Gradvis bygger han upp fler och fler av demonens små rackartyg och den statiska kameravinkeln gör att man varje gång känner sig lika utlämnad som det sovande paret. När kameran går igång på natten så bygger hjärnan automatiskt upp förväntningar om vad som kommer att ske, och detta i sin tur gör att man skrämmer upp sig själv. Om Peli sen infriar ens förväntningar beror väl helt enkelt på hur lättskrämd man är men det skapar en väldigt osäker inramning för åskådaren, och det gillar jag skarpt.

“Paranormal Activity” är en enkel film i utförandet, den spelar mycket på vår rädsla för det okända och i vissa fall lyckas den bra med sin kusliga stämning. Katie Featherstone och Micah Sloat sköter sig bra i huvudrollerna och lite lider man med Katie som totalt bryter ihop av demonens förkärlek för henne. Tyvärr är det hypen som förstör filmen, det finns inget tillräckligt underlag för att den överhuvudtaget ska kunna leva upp till förhandssnacket som en av de mest skrämmande rysarna genom tiderna.