Pathfinder

Hollywood har i “Pathfinder” sneglat på Skandinavien, närmare bestämt Norge och där funnit Nils Gaups “Vägvisaren” att göra film av. De har ryckt ur storyn från sitt ursprung och satt den i en tämligen oinspirerad nyversion som inte engagerar överhuvudtaget.
Karl Urban spelar Ghost, en viking som i ung ålder blir lämnad kvar av sin klan efter en strid med den amerikanska ursprungsbefolkningen. De upptäcker honom och han blir omhändertagen och uppfostrad hos stambefolkningen. Flera år senare dyker vikingarna upp igen och han blir tvungen att välja sida.

Att regissören Marcus Nispel har ett öga för det visuella gjorde han klart redan i sin förra remake på “Motorsågsmassakern”. Här bjuder han på ögongodis filmen igenom med gnistrande vinterlandskap. Han borde dock tänkt på mer än snygg scenografi då han mot alla odds lyckas suga musten ur hela historien tack vare sin totala brist på engagemang med allt annat i filmen. Nispel verkar bara leta billiga ursäkter för att visa ett svärd uppkört i diverse kroppsdelar var femte minut och därför blir actionsekvenserna den dominerande parten av “Pathfinder”. Historien har en enorm potential som slarvas bort och det är väldigt synd då man känner att man inte får ut något av filmen mer än dess yta och uselt koreograferade strider. Skådespelarna är under all kritik och Urban känns vilsen framför kameran och lyckas inte skapa någon som helst närvaro i rollen.

Att Hollywood inte drar sig för att porträttera folkslag till höger och vänster på ett negativt sätt vet vi ju sen innan. Här visar de upp sin egen urbefolkning som fega och handlingsförlamade stackare som måste räddas av den vite mannen som kör enmansshow som om han tittat på alla Rambofilmerna 20 gånger. När det kommer till vikingarna så drar de givetvis upp den största stereotypen av alla där dem bär horn och är barbariska tvåmeterskillar som plundrar, skövlar och våldtar för att det “ligger i deras natur” som Ghost så fint säger. Jag vet att detta är tillvägagångssättet för att spetsa upp historien och lägga grunden för lättsam underhållning och jag bryr mig inte särskilt mycket om historisk korrekthet heller men här känns det bara absurt. Jag kunde köpt det om inte “Pathfinder” varit så dålig.