Perfect Mothers

Föreställ dig en historia om två medelålderskvinnor som börjar ligga med varandras söner.  När Nobelpristagaren skrev novellen för tio år sedan kallade hon den enkelt nog “The Grandmothers”. Det sätter liksom ett helt annat perspektiv från första sidan än “Two Mothers” som den heter i vissa länder, eller “Adore” i andra.

När Nobelprisvinnaren Doris Lessing skrev novellen för tio år sedan kallade hon den “The Gandmothers”, vilket ändå sätter historien i ett helt annat perspektiv än i Anne Fontaines “Adore”. Allt du tänker på är MILFs. Men Fontaines titel skänker egentligen ingen sofistikation till filmen som helhet. Den hade lika gärna kunnat heta “Motherlover”, som en blinkning till Lonely Island-videon där Andy Samberg och Justin Timberlake sjunger om exakt samma tabu. Humorn i “Motherlover” är emellertid hela poängen.

Sönerna inleder filmen som barndomsvänner och grannar. Snabbt inser vi attraktionerna de har för varandras mödrar och när de slutat surfa hoppar de helt enkel i säng med varandra. Svartsjuka övergår i acceptans och snart ser vi två lyckliga par som lever normala liv som om det hela var oundvikligt.

Problemet är att “Adore” egentligen aldrig leder någonstans. Den blir varken provokativ, trashy eller rolig. Den moraliska fabeln spelar ut sin roll så tidigt att den aldrig blir viktig och kemin mellan skådespelarna är ickeexisterande. Med en riktig auteur, tänk Pedro Almodovar, hade det här kunnat bli en av 2000-talets mest provokativa och träffsäkra filmer. Nu blir det inte mer än en insyn i en alternativ livsstil där sex med vänners mödrar inte är mer än en axelryckning.