Persepolis

“Persepolis” är den viktigaste franska filmen någonsin. Sedan november för två år sedan har Frankrike har varit ett skadeskjutet land. Sarkozy kallade ungdomar i invandrartäta områden för slödder och mer än 9000 bilar brändes på ett par dagar.
Men “Persepolis” handlar emellertid inte om Frankrikes immigrationspolitik Det är dock en film som berör Frankrike i den återuppbyggnad som pågår. Det är en film som får fransmännen att öppna ögonen ytterligare och förstå sina medmänniskor i de invandrartäta områdena utanför storstäderna.

Vi får möta den åttaåriga Marjane. Hon bor i Teheran, funderar över framtiden och vill bli profet. ‘Inga gamlingar ska få lida’, menar hon och får hennes mormor som första anhängare. Samtidigt krossas shahregimen i Iran och med den islamiska republiken kommer en tid av revolutionskommissarier som kontrollerar både beteenden och klädsel. När sedan kriget i Irak drar fram i början på 1980-talet skickas Marjane till Wien för att komma undan fallande bomber och tvingas istället tackla ensamhet och utanförskap.

“Så fort jag säger varifrån jag kommer tittar de på mig som om jag vore en vilde”, säger Marjane som nyinflyttad till Wien. “För dem är vi sjuka fanatiker som spenderar vår tid med att skrika och slå varandra”, fortsätter hon i en monolog. “Persepolis” är full av liknande, tankeväckande kommentarer. De säger mycket om det västerländska samhället Marjane tvingas möta i sin flykt från misären.

Det är lätt att älska Marjane och hennes familj. De är iranier som lever i samtiden, som muslimer, med en modernare syn på religion och samhälle. De porträtterar de iranier som tvingas ge upp sitt hemland för att söka trygghet västerut. Situationen är inte optimal, men nödvändig, menar föräldrarna när de skickar sin unga dotter till okända territorium. Historien kan appliceras på hundratusental i samma situation under samma period. Det är dessa, som Marjane, som idag är tillräckligt gamla för att vara med och fortsätta våra samhällen.

“Persepolis” har ett härligt, befriande och enkelt bildspråk och är ständigt lojal till serieversionen filmen bygger på. Och det spelar ingen roll hur politisk intresserad eller informerad du är, “Persepolis” har något för alla.