Polis

Realistiska vardagsskildringar är inga enkla filmer att skriva. Det är så lätt att överdriva livets subtila framgångar eller att underdriva dess motgångar. När poliser ska porträtteras blir det också ännu svårare; klichéerna brukar hagla och filmen slå ner kilometer från verklighetens drägliga arbetsuppgifter.
Men i “Polis” lyckas Maïwenn presentera en film med enastående fingertoppskänsla. “Polis” lever på sin energi, skådespelarna och kameraarbetet andas så starkt att vi själva rycks med i berättandes andfåddhet. Med en frihet och mycket kärlek i sitt berättande låter Maïwenn aldrig det konventionellt enkla ta över. Karine Viard, Marina Foïs, Joey Starr, Nicolas Duvauchelle, Jérémie Elkaïm och Frédéric Pierrot är alla fantastiska och spelar ut sin fulla potential. Den enda som är felplacerad, som blir en tumör i en annars perfekt ensemble är ironiskt nog Maïwenn själv. Hennes karaktär, en fotograf som ska fotografera poliserna under sitt arbete, ska representera publikens ofta chockade ögon. Men det behövs inte att vi blir ombedda hur vi ska reagera, källmaterialet är redan starkt nog.

Att Maïwenn presenterar sin film i ett katalogformat; där fall efter fall radas upp utan att ha någon större långvarig emotionell inverkan spelar ingen roll. De små (och stora) fallen är så pass starka för att skaka om oss flera gånger om. Maïwenn fokuserar hellre sin karaktärsstudie på de som arbetar inom BPM (Brigade de protection des mineurs eller Enheten för skydd av minderåriga) och de komplikationer som uppstår i ett jobb fyllt med så mycket ondska och sorg. När vi blir en del av dessa kämpande människor som dag ut och dag in kämpar för hjälplösa barns bästa är det den humanistiska sidan som blir filmens starkaste och viktigaste emotionella hörnsten.

Poliserna lever med sitt jobb, det är liksom omöjligt att lägga jobbet bakom sig när man stänger av datorn och tänker tillbaka till dagen som har gått. Våldtäktsoffer, svältande och övergivna barn och pedofili är bara några av de aspekter som utgör deras vardag. Och någonstans älskar de sitt jobb. De kämpar passionerat för att skapa bättre liv, samtidigt som de emotionellt ger upp sina egna.