Prisoners

I en småstad i Pennsylvania kidnappas två småflickor när de är ute och leker under en thanksgivingmiddag. Poliskommissarie Loki (Jake Gyllenhaal) kopplas på fallet och förväntas lösa det, då han aldrig tidigare misslyckats med ett fall. När utredningen går långsamt och inte verkar leda någonvart tar en av flickornas far, Keller Dover (Hugh Jackman) till okonventionella metoder för att själv kunna hitta den skyldige.

“Prisoners” ställer sin publik en rad moraliska frågor kring brottsbekämpning, hur långt får man gå i jakten på en skyldig? Jag finner det omöjligt att se på filmen utan att gå tillbaka dryga åttio år i filmhistorien, och tänka på “M” – Fritz Langs kriminalthriller med vilken “Prisoners” delar både tematik och i någon mån dramaturgiska grepp. Tankarna förs även till Langs tidiga hollywoodfilmer som också fördjupar sig i dessa frågor, och noirestetiken är till viss del återanvänd även i scenografin. Tydligast är kanske regnet som öser ner nästan genom hela filmen, som tillåts symbolisera ett slags allmänhetens tårar och förtvivlan över att två små barn blivit bortrövade och förmodat mördade.

Förutom att filmen är oerhört tät och intrikat, med väl placerade vändningar som hela tiden håller en på tårna, så är det just huvudpersonen Loki som engagerar mig allra mest. Även andra karaktärer såsom tidigare nämnda Keller Dover, den mentalt underutvecklade Alex Jones (Paul Dano) och även dennes mor för att nämna några, är väldigt välutvecklade och bidrar med fina insatser i varje scen de medverkar, men det är ändå Loki som jag ännu går och tänker på en vecka senare. Det finns så mycket karaktärsdrag och botten i honom som vittnar om att han besitter en bakgrund som i sig skulle kunna vara en egen film. Det är sällan man ser filmer med sådana karaktärer där det antyds en komplicerad bakgrundshistoria, utan att den över huvud taget utforskas.

Det går även att gå på djupet med de kristna symbolerna som förekommer i filmen, från thanksgivingmiddagen till tatueringar och halsbandskors, ormar och en präst. I och med att det är den kristna moralen som råder i det amerikanska samhället blir en läsning genom dessa symboler även den berikande, men analysen lämnar jag åt någon annan.

“Prisoners ” är en oväntat rik men ändå väldigt sammanhållen thriller, och en av de klart bästa filmupplevelser jag haft i år.