2
Publicerad kl 00:00 den 20 Jul 2009
av
John Dillinger (Depp) är samhällets fiende nummer ett – det ökända väsen som tömmer kassavalv och gör Chicagos nattliv till sitt privata paradis. Polisens frustration växer och Melvin Purvis (Bale) tillsätts som fanatisk ledare för specialstyrkan med Dillinger i sikte. Kampen växer bortom det primitiva – blir politisk och snart även populärkulturell – i en kraftmätning som tar gangsterfilmen utanför vita dukens ramar.
Tematiken från “Heat” känns igen; rivaliteten mellan lagens motsatser, manlig besatthet som når patetiskt absurdum, hur myntets båda sidor skulpteras till mänskliga ansikten. Dillinger, inledningsvis en karikatyr av gangsterkaraktären, drivs rutinmässigt av Johnny Depps stjärnstatus. Snart uppenbarar sig meningen med detta och karaktärens sanna kärna – Dillinger själv var en biobesökare som idoliserade Cagney. Han och hans vänner var romantiska offer för stjärnikonografi.
Det är känt sedan tidigare att Mann övergett celluloid för högupplöst video, men det tar tid innan det sjunker in att man bevittnar en gangstervideo värd cirka 800 000 000 kronor. Elegant iscensättning stelnar som lik i videolinsen och händelser ryms inte alltid i bild. Estetiken är storasyskon till “Collateral” och tvilling till “Miami Vice”: handhållet, smutsigt – men realistiskt? Porer och svettpärlor blottas i skådespelarnas ansikten, men blir en direkt motsägelse till den stiliserade, högst filmiska omgivning de rör sig i. Bäst blir det när musiken försvinner, som i andra rymningsförsöket, när estetiken tillåts ett eget liv och växer till aggressiv fluga på väggen – skottsalvorna verkligen hörs och syns.
Speltiden är en överraskande gäspning – en perfekt måltid av rätta ingredienserna, som smakar för bekant för att förtjäna dricks. Handlingen är en snara om halsen som dras åt ett oundvikligt slut, byggd på scener som blir upprepningar och variationer av samma scenarion. Somliga konstnärer gör samma tavla om och om igen i strävan mot perfektion, men Michael Mann däremot står plågsamt stilla. Försöker varken fördjupa eller förbättra, men lägger all krut på att demonstrera ork och teknisk relevans. Tidernas mest påkostade ålderskris?
Michael Mann
Adam Mucci,
Billy Crudup,
Channing Tatum,
Christian Bale,
David Wenham,
Emilie de Ravin,
Giovanni Ribisi,
Johnny Depp,
Marion Cotillard,
Shawn Hatosy,
Stephen Dorff,
Stephen Graham,
Stephen Lang
Brott, Drama, Historisk
Public Enemies
24 July, 2009
Engelska
143 minuter
2009