4.5
Publicerad kl 00:00 den 6 May 2006
av
“Clear the ramp! Thirty seconds. God be with ya!”
Saving Private Ryan börjar storslaget med den berömda scenen som skildrar de amerikanska styrkornas landstigning på Omaha Beach i Normandie den 6 Juni 1944. Hitlers tredje rike anfalls nu från både öst och väst, men den tyska krigsmakten är långt ifrån besegrad och bjuder på ett helvete utan dess like för den första vågen av soldater som desperat söker efter skydd på den öppna stranden. Inledningsscenen är brutalt mäktig och Steven Spielberg har valt att inte blunda för krigets konsekvenser i form av bortsprängda armar och felplacerade tarmar. Ljudet är helt fantastiskt. Allt från granatchockernas ringande till kulornas vinande är gjort med största perfektion och skapar den oerhört starka inlevelsekänsla som är ett måste för en bra krigsfilm.
Efter landstigningen ligger två bröder döda på stranden. På andra sidan jordklotet har en tredje broder från samma familj omkommit i kriget mot Japan. När arméledningen får reda på att en fjärde bror, James Ryan, är försvunnen efter en luftlandsättning bakom fiendes linjer bestämmer de sig för att han ska skickas hem. Uppdraget tilldelas kapten John Miller som tillsammans med sju andra soldater ska bege sig inåt land för att söka upp Ryan och föra honom till säkerhet. Under färdens gång rör de sig igenom ett krigshärjat landskap och börjar snart ifrågasätta logiken i att offra åtta man för att rädda en soldat som kanske redan är död.
Till skillnad från många andra krigsfilmer ser vi den största striden redan i början, vilket innebär att när slutstriden väl kommer är man smått avtrubbad av det extremvåld som redan har visats. Striderna är mästerligt regisserade, men lider smått av att amerikanerna nästan aldrig blir träffade medan de stackars tyskarna mejas ner på led efter led. Naturligtvis är detta gjort för att blidka den amerikanska biopubliken, vars önskemål är lag för varje regissör som vill skildra ett krig som jänkarna har deltagit i. Som historieintresserad har jag lite svårt för att tolerera en scen där tjugo man kan försvara en bro mot pansarvagnar och mängder av väldrillade tyska infanterister. Kanske är jag lite petig, men vill jag se enmansarméer föredrar jag Rambo.
Tom Hanks spelar kapten John Miller och sköter sig riktigt bra när han har något att säga, men personligen tycker jag inte att han passar i actionfilmer. I övrigt är han trovärdig i rollen som en krigstrött “Average Joe” som inte vill annat än att åka hem till familjen. I övriga roller ser vi kända namn såsom Matt Damon och Vin Diesel som tillsammans med ett par mindre kända skådespelare skapar ett bra helhetsintryck när konversationer förekommer mellan skottsalvorna.
Saving Private Ryan är en utmärkt krigsfilm som skildrar striderna under och efter landstigningen i Normandie på ett realistiskt sätt, komplett med blod, smuts och fantastiska ljudeffekter. Utan tvekan en av Spielbergs bästa filmer.
Steven Spielberg
Adam Goldberg,
Barry Pepper,
Edward Burns,
Giovanni Ribisi,
Jeremy Davies,
Matt Damon,
Paul Giamatti,
Ted Danson,
Tom Hanks,
Tom Sizemore,
Vin Diesel
Drama, Historisk, Krig
Saving Private Ryan
9 October, 1998
Engelska, Franska, Tyska, Tjeckiska
170 minuter
1998