Ritualen

Kräftgång i trappan och spyor gjorda på ärtsoppa? Tänk om; “Ritualen” är inspirerad av verkliga händelser. Vilket betyder att den lånar friskt från andra djävulsfilmer men är mycket tråkigare.
Michael (O’Donogue) är en livsbitter ateist som egentligen bara vill komma bort från sin känslodöda far (Hauer). Ändå fortsätter omgivningen att se stor potential i honom. Till den grad att han, efter att ha försökt hoppa av sin prästutbildning, övertalas av skolans rektor att resa till Rom och studera exorcism. Och där fortsätter det tvivlas, tills vägarna korsas med den oortodoxe jesuitprästen Lucas Trevants (Hopkins).

“Ritualen” är skräck berövad på skrämsel. Baserad på en sann historia men endast trovärdig om du köper rödögda mulor med mörka budskap. “1408” var ingen exemplarisk framkallare av kalla kårar men åtminstone tät, driven och obehaglig. Mikael Håfström får mig inte att skämmas över mitt ursprung, men som regissör är han ungefär lika subtil som käftsmällarna i “Ondskan”. Ge honom ett ordentligt manus så kanske han och jag blir vänner i framtiden. Och varför stelpinnen Colin O’Donoghue i huvudrollen? “Vem var det som casta”?!