Rosa pantern 2

Steve Martin är för andra gången tillbaka i sin roll som kommisarie Jacques Clouseau och visar återigen att filmserien hade mått bäst av att följa med Peter Sellers ned i graven för snart 30 år sedan.
I vanlig ordning inleds “Rosa Pantern 2” med att just ädelstenen, den rosa pantern, blir stulen. De bästa polisiära krafterna från hela världen samlas och bildar en grupp med uppgift att ta fast förövaren, även känd under namnet tornadon. Givetvis blir kommisarie Clouseau en del av gruppen och tillsammans beger de sig på en löjeväckande resa genom Europa för att leta rätt på dyrgripen.

Likt föregångaren hade historien bakom “Rosa Pantern 2” lika gärna kunnat skrivas av en gråsugga, istället förlitar sig hela produktionen på Steve Martin och det han ska göra med sin karaktär. Det hade möjligtvis kunnat fundera till viss del om Steve Martin lyckades skapa en intressant, eller i alla fall rolig karaktär. Tyvärr gör han inte det, utan skämten kretsar uteslutande kring Jacques Clouseaus franskbrytande dialekt och klantigheter i sann Tom och Jerry-anda som Clouseau utsätter sig för. Resultatet blir inte roligt för en sekund och det tar inte lång tid förrän man inser att man har 90 minuters skruvande i biostolen framför sig.

Trots en namnkunnig rollista, som vid sidan av Steve Martin även innefattar skådespelare som Jean Reno, Emily Mortimer, Andy Garcia och John Cleese, lyckas “Rosa Pantern 2” aldrig bli mer än ett tarvligt försök att bjuda på skratt. Och de eventuella skådespelartallanger som finns får aldrig något utrymme att visa vad de går för, dels för att majoriteten av alla karaktärer är för korkade men också för att alla försök till skådespeleri överskuggas av Steve Martin som tar allt utrymme. Vi får bara hoppas att Rosa Pantern har gjort sitt nu. I alla fall i Steve Martins tappning.