Ruins

I dagens tuffa skräckfilmsklimat är det inte lätt att sticka ut från mängden. Slitna klyschor brukar alltid infinna sig i genren för att suga ut den lilla droppe originalitet som regissören försöker rama in i sin skapelse. “The Ruins” försöker i alla fall kliva ut ur de trasiga skorna och träda in i ett par nya.
“The Ruins” bygger på en roman med samma namn skriven av Scott B. Smith. Samme man är även ansvarig för manuset vilket gör att filmen rimligtvis borde ligga nära förlagan. Sex unga människor möter döden på deras semesterresa i Mexiko. De lyckas lokalisera ruinerna av ett uråldrigt Mayatempel och beslutar sig för att besöka det som en sista häftig grej på resan. När sällskapet kommer fram stöter de på några upprörda lokala ortsbor som inte drar sig för att använda våld mot de som vill bestiga ruinerna. Detta får ungdomarna uppleva och jagas upp till ruinerna där de blir strandsatta. Och det är då de riktiga problemen dyker upp.

Har man bara överseende med den primära antagonisten, som är livsfarliga vinrankor på krigsstigen, så är “The Ruins” en hygglig rysare. Den skyltar med ett par ganska obehagliga scener då rankorna kryper under skinnet på en del av dem. Ungdomarna försöker hela tiden lösa deras hopplösa situation men motgångarna staplas raskt på varandra. Maktlösheten mot naturens förundrande skapelser bildar en ångestladdad frustration och snart vänds de mot varandra. Vinrankorna spelar även några små spratt och kan producera förrädiska ljud, imitera mobilsignaler och göra gänget allmänt paranoida. Detta kanske inte låter så skräckinjagande men faktum är det fungerar alldeles utmärkt utan att bli komiskt.

Många scener fungerar riktigt bra och skrämseltaktiken är av det mer psykologiska slaget. Alla medverkande gör solida prestationer och fungerar väl i gruppen. Vi slipper oftast torftig dialog och irrationellt beteende men det är synd att regissören Carter Smith inte lyckas behålla den tryckande stämningen fullt ut. Den obehagliga nerven tenderar att försvinna då och då för att sen leta sig upp med en ny stilettstickande scen. Något som också är befriande skönt är att ursprunget till vinrankorna aldrig utforskas, något som gör dem än mer onda och mystiska.

“The Ruins” håller nästan ända ut och Carter Smith levererar en tämligen välbalanserad skräckfilm. För oss som är trötta på den oändliga raden av remakes på asiatiska rysare är “The Ruins” är ett välkommet tillskott på skräckfronten.