2
Publicerad kl 00:00 den 29 Oct 2007
av
Ett halvt dussin skjutscener in i “Shoot ‘Em Up” säger Paul Gimattis karaktär att “våld är bland det mest underhållande som finns att beskåda”, och blinkar till Quentin Tarantino, som sagt samma sak. Lika naturligt som den kommer ur Tarantinos mun, lika onaturligt kommer den ur Giamattis. Den kommentaren sätter tonen och ambitionsnivån för resten av filmen.
Att skjuta för skjutandets skull, är bara menlöst och intelligensbefriat. Våld på film är ingenting som upprör mig. Tvärtom. Görs det på rätt sätt kan det bli hur bra som helst. Titta bara på Quentin Tarantino. “Shoot ‘Em Up” är en hyllning till våldet i sig, där skjutandet och handgemänget alltid kommer i första hand och handlingen i andra.
Med ovanstående kommentar är det omöjligt att jämföra regissören Michael Davis, som inte gjort actionfilm förut, med hans överman – Quentin Tarantino. Men, jämförelsen i sig är egentligen ganska banal. Tarantino och Davis spelar inte i samma division. Den sistnämnde saknar den finess och uppmärksamhet för detaljer, som hans överman besitter. Det finns ingen glimt i ögat, och vad som ska vara roligt (Clive Owens eviga oneliners), blir oftast pinsamt.
Både Giamatti och Owen känns naturliga i sina roller. Minispelet karaktärerna emellan är underhållande, men lämnar ofta mer att önska. När Monica Bellucci är i bild är det påtagligt hur mycket talang herrarna besitter och brist på det samma hos Belluccis sida. Det går egentligen inte att jämföra.
“Shoot ‘Em Up”:s ologiska historia går ut på att Giamatti jagar Owen. Varken mer eller mindre. Owens karaktär räddar en nyfödd bebis, Gimatti jagar honom för att nå bebisen och Owen jagar sanningen för att veta varför bebisen är jagad.
När du sett tretio minuter av skjutande, och nymodigheten är över, är den resterande timmen bara för de som håller med Tarantino i sin kommentar.
Michael Davis
Clive Owen,
Greg Bryk,
Monica Bellucci,
Paul Giamatti,
Ramona Pringle
Action, Brott, Komedi, Thriller
Shoot 'Em Up
26 July, 2007
Engelska
86 minuter
2007