Skateland

Vi befinner oss någonstans i Texas någon gång på 1980-talet. Eddy Grant – Electric Avenue spelas i den lokala skivaffären och amerikanska indiefilmers obligatoriska soundtrack New Orders Age Of Consent snurrar hemma. Atmosfären finns där. Men resten är förbluffande tomt.
Historien centrerar två vänner som försöker komma fram till vad de egentligen ska göra av sina liv. Den ene är strax klar med skolan och den andre klänger sig fast vid sin mediokra motorcrosskarriär. Och så kärlekshistorien, såklart. Skolkillen gillar motorcrosskillens snygga syrra.

Debutregissören Anthony Burns försöker problematisera sina karaktärers liv. Ge dem någonting att gnaga på. Men problemen för aldrig historien någonstans. Någon bråkar på en fest, föräldrar ska skiljas, någon blir besviken på någon annan och ungdomar som inte vill växa upp räcker inte för att utveckla de endimensionella karaktärerna.

“Skateland” har gjort ett imponerande arbete med allt som är kopplat till sin skrala budget. Miljöerna är autentiska och skådespelarna mer än godkända (Heath Freeman, Ashley Greene). Men sällan har en coming of age-historia känts så slätstruken och innehållslös.