Svarta nejlikan

Den elfte september 1973 störtades Chiles president Salvador Allende av Augusto Pinochets militärjunta, alldeles intill händelsernas centrum befann sig Sveriges chilenske ambassadör Harald Edelstam som trotsade formaliteter och gjorde allt för att rädda livet på statskuppens offer.
För att vara en verklighetsbaserad film om statskuppen i Chile handlar den förvånansvärt lite om politik, filmen blir snarare en Ulf Hultbergs och Michael Nyqvists tolkning av Harald Edelstams person och visar händelserna i Chile ur ett strikt Edelstamskt perspektiv. Filmen behandlar politiken som något diffust och lite avlägset, militärerna definieras inte som människor med politisk agenda eller som Pinochets nickedockor, utan blir bara en ondskefull massa som står som ett hinder för Edelstams ambition att rädda människoliv.

Det kan tyckas onyanserat och lite ignorant, särskilt med tanke på att Pinochets namn knappt nämns, men ytterst handlar det om att skildra Harald Edelstams värderingar och hans okonventionella inställning till diplomati. Filmen berättar om människor och deras relationer och öden, och låter statskuppen och alla övergrepp bli mer av en fond till människornas historier.

Det är en fin ambition, och vissa karaktärsporträtt är riktigt välgjorda, skildringen av just Harald Edelstam känns däremot lite slarvig, eller åtminstone en smula otydlig. Det finns spår i Michael Nyqvists tolkning som skulle kunna berika hans karaktär om de följdes upp, men de antyds bara.

Det intressanta uppslag som skulle kunna finnas i de scener där Edelstam slits mellan diplomatins patriarkala, kvinnoföraktande värderingar och hans egna synnerligen humana idéer behandlas bara i förbifarten. Att Michael Nyqvist bara har en replik på svenska sänker också filmen en bit, inte ens när han pratar med Lisa Werlinders svenska karaktär pratar de sitt eget språk utan tvingas ständigt distansera sig själva från sina roller genom engelskan. I en film som denna har det talade språket en oanad vikt.