The American

I Sverige gillar vi när de stora profilerna från världens hörn kommer och besöker oss. Vi är lite som den lilla byn där det talas i månader i förväg om att stadsministern ska komma på besök. När kvällstidningarna för några månader sedan fick nys om att George Clooney var på plats i Östersund för att göra film trycktes det löpsedlar tills tryckpressarna blev varmare än på länge. Av publiciteten att döma hade Sverige lika gärna kunnat vara inspelningsplats för “Avatar”-uppföljaren. Så var inte riktigt fallet, filmteamet var på plats i fem dagar, och resultatet blev kanske tre minuter i Anton Corbjins “The American”. Men snygga miljöer, det är det.
Efter ett uppdrag som gått snett väljer den rutinerade yrkesmördaren Jack (Clooney) att slå sig till ro i en liten by i Italien. Det tar dock inte lång tid innan han blir kontaktad av en belgisk kvinna som ger honom i uppdrag att tillverka ett vapen åt henne. Jack trivs i staden, han träffar en präst som han kommer nära, han inleder en kärleksrelation med en tjej han träffar; men får snart svårt att balansera sina båda liv och bestämmer sig för att lägga sin karriär som yrkesmördare på hyllan. Något som inte visar sig vara helt lätt.

Att bara läsa en kort synopsis till “The American”, eller att se en trailer, kan lätt ge intrycket av att det är en thriller som vilken annan thriller som helst. Så är inte fallet. “The American” är en produkt av samma man som spenderat ett halvt liv åt att fotografera och göra musikvideor. Det är också en produkt av samma man som för två år sedan briljerade med sin första långfilm, Joy Division-skildringen “Control”, vilket märks. Det är snyggt och välpolerat, soundtracket är väl valt och många timmar har spenderats åt att göra den estetiska upplevelsen klanderfri, men någon thriller i dess vanliga bemärkelse är det knappast.

Här bjuds det inte på några rafflande eldstrider, bankrån, automatvapen, explosioner eller oväntade twister. “The American” är istället en långsam film (somliga skulle säkerligen kalla den seg) med långa partier där Jack gör sig bekant med staden. Därmed inte sagt att det inte är spännande mellan varven, för det är det. Man bör dock ha klart för sig att detta minst lika mycket är en film om en ensam man som för första gången i sitt liv finner kärleken, som det är en nagelbitare där man sitter på helspänn genom visningen.

Många kommer nog att älska “The American” för dess visuella storheter och dess annorlunda koncept. Många kommer nog att hata den för att den relativt sett är så pass händelsefattig. Minst lika många kommer dra sig till minnes en av alla löpsedlar och se filmen bara för att delar av den är inspelad i Sverige. En sak är dock säker, när Hollywood snart intar Sverige – och filmteamet bakom den amerikanska tolkningen av “Män som hatar kvinnor” snart äntrar landet kommer det inte vara roligt att vara tryckpress i det här landet.