The Expendables

Samla eliten av actionhjältarna i Hollywood. Skriv ett billigt manus och lägg hela filmbudgeten på explosioner, slagsmål och halvt billiga one-liners. Det är fånigt. Det är uselt och det är förbannat underhållande.
Ett gäng legoknektar luras av CIA att störta en maktgalen general i en liten bananrepublik som finansieras av en avhoppare från CIA. I mitten av denna actioncirkus finns generalens vackra dotter som utgör ett kärleksmoment bland döda kroppar som faller runt legoknektarna. Fånigt? Utan tvekan. Men återigen; förbannat underhållande.

Sylvester Stallone. Jason Statham. Arnold Schwarzenegger. Bruce Willis. Mickey Rourke. Randy Couture. Eric Roberts. Steve “Stone Cold” Austin. Jet Li. Gary Daniels. Terry Crews och inte sist och absolut inte minst – Dolph Lundgren.

Ovanstående män utgår essensen i en brutal orgie av underhållningsvåld som får “Rambo 4” att rodna i jämförelse. Samtidigt känns det som flera av dem säger adjö till genren som gjorde dem till superstjärnor. Scenen mellan Sylvester, Arnold och Bruce i en nedgången kyrka kommer att leva för evigt. Grabbgnabb som karikatyriserar dem själva och på ett lite skruvat sätt sätter tonen för filmen i helhet.

Killar lär jubla. Tjejer lär sucka och “The Expendables” kommer bli en given film att plocka fram på grabbkvällarna framöver. Detta är överdriven underhållning. Inte särskilt bra film. Bär med dig detta motto i salongen, så kanske du förstår varför “The Expendables” är för 2010 vad “Commando” innebar för 1985.