The Incredible Hulk

Det var för snart ett halvt sekel sedan som det gröna monstret Hulken uppträdde för första gången, i en amerikansk serietidning. Sedan dess har denna klassiska superhjälte figurerat i otaliga serietidningar, ett stort antal tv-produktioner och sedan några år tillbaka även spelfilmer. Då var det Ang Lee som stod bakom kameran, med ljumma publikreaktioner som resultat. Nu är det Louis Leterriers tur att göra ett försök.
“The Incredible Hulk” tar sin början där dess föregångare lämnade vid. Vetenskapsmannen Bruce Banner letar febrilt efter ett botemedel mot den sjukdom han har åsamkat sig. Olyckan som nu skedde för några år sedan har inneburit stora förändringar i Banners liv och resulterat till ett liv i ensamhet, avskärmad från omvärlden. Sjukdomen innebär att han, då hans puls ökar, transformeras och blir det gröna monstret – Hulken. Det gäller nu att lyckas bota sjukdomen samtidigt som den amerikanska militären är honom hack i hälen för att kunna dra nytta av hans övernaturliga egenskaper.

Ang Lees tolkning av Hulken fick mycket kritik för att han tog ut svängarna för mycket, och inte följde den karaktäristiska mallen för superhjältefilmer. Louis Leterrier har gått åt rakt motsatt håll. Han klämmer med jämna mellanrum in strider mellan protagonisten Hulken och antagonisterna och avslutar det hela med en lång strid mellan Hulken och dennes motståndare – precis som vi är vana att se filmer av detta slag. Mycket kraft läggs på de stora striderna, medan storyn kommer i andra hand.

Som film betraktat är “The Incredible Hulk” absolut inte dålig. Edward Norton fungerar riktigt bra i rollen som hulken, musiken är välackompanjerad och fotot är snyggt. Dessutom är specialeffekterna otroligt välgjorda och kommer säkerligen att kamma hem priser vid nästa års Oscarsgala. Men det där lilla extra saknas ändå, det mesta har porträtterats på liknande sätt i tidigare superhjältefilmer, med superhjälten som enda skillnad. Samtidigt bidrar en bristfällig story till ett sinande engagemang hos publiken. Liv Tylers karaktär fyller exempelvis ingen funktion alls, och bidrar inte på något sätt till att föra historien vidare. Detta är också signifikativt för hela sättet historien berättas på, mycket känns onödigt och det mesta mellan striderna känns bara som transportsträckor.

Ifall Ang Lees film om Hulken föll på att den var för originell faller dennna version snarare på det motsatta. Det finns givetvis godbitar och för den som gillar maffiga strider och häftiga specialeffekter är det kanske rentav det bästa på bio just nu. Men i övrigt saknar filmen tyvärr substans för att bli något annat än bara en i mängden.