The Influence

Pedro Aguileras regidebut “The Influence” bygger på influenser. Det är en film om influenser. Med Bergmans vemod, Michelangelos kameraarbete och lite av Bressons realism kan man sammanfatta filmen som något av en realistisk depression. Jag fullkomligt älskar den.
Pedros huvudsubjekt är kvinnan utan namn (spelad av Paloma Morales) som bor i dagens moderna Mexiko med sina två barn. På arbetstid jobbar hon i en parfymbutik som aldrig någonsin besöks. I en apatisk ton röker hon alldeles för mycket och tar antidepressiva tabletter för att ta sig igenom dagen. Ett kyrkligt preludium blir i ett med filmens ångestfyllda förspel. När mörkret faller och kvinnan staplar hem till en vemodig lägenhet där hennes två barn väntar är vi redan väl medvetna om att det här inte kommer att sluta lyckligt.

Enbart det faktum att ingen tycks besvära sig med att tilltala kvinnan med ett förnamn känns beklämmande. Å andra sidan är det en väldigt stram dialog och det som sägs står egentligen bara mellan kvinnan och hennes barn. Det blir värre när det en dag står en gammal man utanför affären och tillkännager att parfymeriet måste stängas eftersom ingen hyra betalts på över sex månader. Utan att berätta för barnen om hennes situation (dottern har förvisso sina aningar) går hon och köper dem presenter för de sista slantarna i plånboken innan hon helt går in i dimman.

Avsaknaden av fadern är intressant. Den onämnda mansrollen bidrar till en obalans och kan ligga till grund till familjens nuvarande situation. För övrigt agerar männen som indrivare eller högre ställda – ofrånkomligt i jämförelsen med vår underlägsna kvinnliga protagonist. Strävan efter en realistisk skildring är stor. Aguilera använder sig av oprofessionella talanger och en hel del improvisation. Kvinnan, Paloma Morales, vars barn också är hennes egna utanför filmens värld, är självlysande – precis som kameraarbetet. Lugna, utdragna scener sätter stämningen och gör vissa perioder av filmen näst intill outhärdliga.

Influenser och förändring. Pedro Aguileras regidebut är en stark skildring av ett vardagligt hem i ett modernt, avtrubbat Madrid år 2007. En typisk festivalfilm som tyvärr aldrig kommer att visas på de stora dukarna utanför filmfestivalernas domäner.