The Kids Are All Right

Kidsen mår alldeles utmärkt hos det lesbiska mödraparet tills den dag tonåringarna väljer att söka upp spermadonatorn i smyg – mannen som möjliggjorde deras liv. Queerfantasin hotas och det heteronormativa spöket släpper sina tunga kedjor. Men först ska det drickas vin, knullas och dras vitsar.
Konstgjord befruktning släpper in HBT i villaidyllen och Cholodenko ifrågasätter kärnfamiljsmyten mot en fond av amerikansk förortstrivsel. Bekant ikonografi sprider ett normaliserande ljus, och det är väl både viktigt och originellt? Men just den tillrättalagda och didaktiska inramningen gör att tonen blir en aning för Napa Valley för att man ska orka fundera; om vinet är tillräckligt gott ber man hellre om ett glas till och håller käften.

Jag skrattar till Julianne Moores gapiga hemmafrutolkning, charmeras av Mark Ruffalos smilgropar, gråter när Annete Benning fostrar hårsäckarna i en proper flatfrisyr – men vad vill regissören säga? Inte så värst mycket. Hon verkar främst vilja redogöra för medicinska framsteg utan pekpinnen, visa ett alternativ till det patriarkala samhället och samtidigt vara rolig. Om än på bekostnad av en jämn helhet och ett tillfredställande klimax.

Förresten, vet ni vad den biologiske spermadonatorn sysslar med till vardags? Driver restaurang – intill sitt biologiska grönsaksland. Subtilare än så blir det inte. Men visst, även läxläsning är kul i rätt sällskap.