The Losers

Idag känns det som att Hollywood sneglar på i stort sett alla serietidningar som finns, i hopp om att kunna transformera dem till potentiella blockbusters. Filmbolagen är så desperata efter att hitta nya serier att mjölka att det nu räcker med att rita något med en penna, färglägga, lägga till en mossig story och så är de där och köper upp rättigheterna fortare än du har hunnit med att publicera två nummer.
“The Losers” är baserad på en serietidning med samma namn som gavs ut av DC Comics från 2003 till 2006. Handlingen kretsar kring en hemlig specialstyrka som opererar under hemliga direktiv från de förenta staterna. När ett uppdrag i Bolivia går snett blir våra hjältar snabbt varse om att någon har förrått dem, och således börjar jakten för att finna den skyldige.

Förlorarna består av fem medlemmar av varierande natur där huvudrollerna spelas av bland andra Zoe Saldana, Jeffrey Dean Morgan och Chris Evans. Morgans karaktär känns som en lite vekare variant av hans The Comedian från “Watchmen”. Evans är enbart irriterande som filmen usla comic relief och Saldana ser mest ut att ha ångest för att hon skrev på för en roll. Det är med andra ord inget glatt gäng vi presenteras för i “The Losers” och tanken på att man ska spendera de närmaste två timmarna med dessa kufiska filurer gör att man får en lite lätt illamående känsla. När sedan diskussionerna medlemmarna emellan alltid spelas ut på ett högst onaturligt sätt, och att alla har en förutsägbar one-liner att avsluta dialogen med, så späs denna illamående känsla på ytterligare.

“The Losers” lever helt efter devisen “stil före substans” och likt en fotomodell som ständigt söker efter ett vackert yttre har regissören Sylvain White plastikopererat samtliga av filmens beståndsdelar så till den milda grad att “The Losers” framstår som en enda stor bluff. White verkar tro att fräcka actionsekvenser uppstår genom att frysa bilden vid varje skottlossning samtidigt som man ackompanjerar scenen med trista rock- och poplåtar. Det saknas skärpa och fokus i handlingen, som mest verkade vara skriven för att kunna visa upp ännu mer ofokuserade actionscener, och karaktärerna känns platta och ytliga. Mest blasé känns skurken Max som överspelas av Jason Patric. White anstränger sig väldigt mycket för att få han att verka rå och brutal på ett komiskt sätt, bland annat genom att låta honom skjuta en kvinnlig anställd rakt i ansiktet för att hon gjorde ett minimalt misstag men gränsen är hårfin mellan svart humor á la Tarantino och ren smaklöshet.

“The Losers” skriker febrilt efter uppmärksamhet men trots filmens högljudda och bombastiska inramning så lyckas den inte fånga mitt intresse. Hela filmen känns som en lång déja vu och det finns ingenting här som du inte har sett förut.