The Mist

Efter succén med “1408” är det återigen dags för oss att bekanta oss med en nervkittlande historia från skräckmästaren Stephen Kings penna. “The Mist” tar med oss på en dramatisk resa där vår starkaste rädsla uppenbarar sig: rädslan för det okända.
Frank Darabont är arkitekten som med säker hand ritar upp Kings berättelse. Det är inte första gången Darabont åtar sig en King-historia utan många av er känner nog till “Nyckeln till frihet” och “Den gröna milen” som han också har regisserat. Darabont reser med “The Mist” in i nytt territorium för att lyfta upp skräckgenren ovanför vattenytan. Vi sveps med in i filmen nästan omgående när den inleds med en kraftig storm. Dagen efter så har vår protagonist, konstnären David Drayton (Thomas Jane) fått sin ateljé förstörd. Han åker in till stan med sin son och sin granne för att stanna på köpcentrumet och handla förnödenheter. Väl där så smyger sig den kraftiga dimman allt närmre och tillslut har den slukat hela staden. Människorna är fast i köpcentrumet och inne i dimman gömmer sig hemska monster. Ingen kommer ut och innan folk vet ordet av det börjar alla bli ovänner med alla.

Upplägget är typiskt King där dimman egentligen inte är den centrala faran utan det är vår rädsla för det okända som ligger i fokus. Han sätter människorna i centrum när deras känslor för det onaturliga skrämmer upp samtliga inne i köpcentrumet. Paniken börjar spridas och får ett starkt fotfäste, de flesta blir paranoida och börjar kivas och käbblas med varandra. En del samarbetar medan andra vill springa ut i ren panik. Marcia Gay Harden spelar Mrs. Carmody, en kristen fanatiker som piskar upp en otäck stämning och får med sig en hel del folk med sin hjärntvättande propaganda. Darabont växlar ständigt mellan dispyter karaktärerna emellan till adrenalinhöjande sekvenser som involverar monster som är dolda i dimman. I början är det tveksamma CG-effekter men det artar sig ju längre filmen går. Som brukligt med skräckfilmer stör jag mig även på en del personers hjärndöda beteende och handlande men det är väl faktorer man får dras med i den här genren. De flesta skådespelarna levererar trovärdiga prestationer där Gay Harden sticker ut.

Storyn är bra och det avslöjas aldrig för mycket om dimman och dess invånare. Darabont håller vissa partier i dunkel och följer hela tiden rätt väg för att sedan leda oss fram till en kraftfull avslutning som lämnar en del existentiella frågor. “The Mist” är en lysande blandning mellan thriller och skräck och bör verkligen inte missas.