The Other Guys

“The Other Guys” ser Will Ferrell studsa tillbaka efter den rätt så usla “Land of the Lost”. När han nu återförenas med regissören Adam McKay, som han arbetat med multipla gånger tidigare, får vi den Will vi känner igen och gillar, inte den Will vi känner igen och är trött på.
Vid sin sida har han nya lekkamraten Mark Wahlberg som ikläder sig filmens “straight guy”-roll med bravur. Ferrell är som bäst när han har skickliga motspelare vid sin sida, se exempelvis de två John C Reilly-samarbeten “Step Brothers” och “Talladega Nights” (båda regisserade av McKay), som kan avlösa hans smartplumpa humor med andra komiska eller dramatiska element. Ferrells komik får då en slagkraft som saknas i de av hans filmer där manuset främst är konstruerat som en enda lång repetitiv Ferrellsketch.

Denna “buddy”-film om två snutar som är de där bakgrundskillarna som aldrig blir hjältar når inte riktigt upp i samma klass som Ferrells karriärhöjdpunkt “Anchorman” men ger oss en av årets hittills roligaste komedier. Handlingen kan tas med en klackspark, den är inte särskilt upphetsande och fungerar mest som ett skal för de många underhållande komiska situationer som är filmens stora styrka. Flertalet enskilda scener har en skärpa och en spets som inte kan tillskrivas filmen som helhet.

Filmen fyller ut sin skådespelarensemble med mindre roller för storheter (i fallande skala) som Steve Coogan, Samuel L. Jackson, Michael Keaton och Dwayne “The Rock” Johnson. Coogan är dock ovanligt blek och överraskande nog stjäl Jackson och Johnson filmens roligaste ögonblick med en maggropsterroriserande scen där de, som de supersnutar de är, hoppar från ett höghus och “siktar på buskarna”.

Det är kul att konstatera att Ferrells svacka verkar ha varit kortvarig, även om han här får mycket hjälp av “de andra killarna” i ensemblen för att skapa en film som stundvis levererar humor av den högre skolan. Att två skurkar är klädda exakt som Jackson och Travolta i “Pulp Fiction” och att Wahlberg har en tröja från tv-serien Saved by the bell är två nostalgiskt roliga referenser till vår populärkulturella historia som ger “The Other Guys” ett extra streck på pluskontot och gör filmen till ett “måste se”-event för konnässörer av den samtida amerikanska komedin.