The Queen of Versailles

På utsidan är “The Queen of Versailles” en dokumentär om byggandet av USAs största bostad. Den bör i alla fall så. Men huset faller snabbt i glömska, blir en statist i familjen Siegels finansiella nedgång.
Finansmagasinet Forbes uppskattade 2007 Siegels förmögenhet till 1 miljard dollar. Men när bolånekrisen slår till i USA 2008 börjar också krisen för familjen Siegel. De kan inte fortsätta bygget av deras palats. 10 av 14 anställda i hemmet sägs upp, barnen sätts i kommunal skola och flygplanet sätts upp till försäljning. Det må låta som petitesser, som vi alla kan vara utan. Och även om jag inte har samma värden som familjen Siegel känner jag empati för dem. Dramaturgin som används när rika porträtteras på film handlar om deras girighet, hur de blir rikare samtidigt som de fattiga blir fattigare. Det är detta som gör “The Queen of Versailles” till mer än ett porträtt av den rika familjen Siegel. I sin genre är det en närmast unika historia, att kamerorna får följa med i de intima stunderna när 7000 anställda tvingas lämna sina jobb och hur 74-årige David Siegel av envishet och desperation inte kan stänga av arbetet för att vara med sin familj.

I slutändan visar “The Queen of Versailles” ändå att klass är ingenting som ens en miljard dollar kan köpa. Men också att den rika familjen Siegel älskar varandra, att deras hembiträden känner sig inkluderade i familjen och älskar barnen som om de vore sina egna. Då spelar pengar inte länger någon roll.