The Twilight Saga: Breaking Dawn – Part 1

Den fjärde filmen i sagan om Bella och Edward inleds med ett stundande bröllop, allvarsamheten försöker lättas upp med svag komisk timing och Kirsten Stewart ser mer vilsen ut än någonsin.
“Breaking Dawn: Part 1” – borde egentligen haft titeln: Breaking Dawn: The Teaser until you wait for Part 2. Vill man vara elak kan anklaga dem för att mjölka konceptet och pressa ut pengar ur en film som hade kunnat sammanfattas med en prolog på fem minuter. Från vampyrernas lyxvilla i skogen – till en överstylad strandvilla på en öde ö. Och sedan tillbaka till lyxvillan. Bella blir gravid, Edward blir mer bitter än tidigare, Jacob är som vanligt förbannad och hubba-bubba-romantiken klistras över hela historien som nästintill står helt still i en timme och femtiosju minuter.

Filmen skiftar förvisso fokus på serien. Blickfånget hamnar nu på att förbereda sig inför första sexuella kontakten, vuxenproblematik samt val och vägskäl i livet. Problemet är att skådespelarna inte hanterar de olika lagren med varsamhet. Tomma blickar, trötta ögon, även om de dock är färgglada. De har svårt att sälja ögonblicket. Och jag har svårt att köpa det.

Bella graviditet bryter bokstavligen ned henne och kulminerar i en grafiskt skildrad förlossningsscen som ingen 11-åring borde få se. Så ett varningens finger till alla föräldrar – bara för att Kammarrätten inte tänker helt klart – behöver inte ni inte göra samma sak.

Sammanfattningsvis är del fyra utan tvekan den sämsta. Det är en obekvämt lång transportsträcka som skall bygga förväntan inför den avslutande delen. Oengagerade, segdraget och inte särskilt spännande. Det är dock inga vampyrer som glittrar en enda gång under hela filmen. Det måste ses som något positivt.