The Yellow Sea

Na Hong-Jin står för både manus och regi i “The Yellow Sea”, dennes andra film efter debuten “The Chaser” från 2008. Hans senaste verk är en dramathriller med tydliga action-inslag, som dels är berättelsen om ett sargat och fattigt ingenmansland i nordöstra Kina, kallat Yanbian, som smälter samman med Nordkorea och Ryssland. Men det är framför allt en historia om en ensam man som förutsättningslöst tar på sig ett ödesdigert uppdrag för att bli kvitt sina skulder och försonas med sitt förflutna.
Vi får möta Ku-Nam som livnär sig genom att köra taxi, men som i slutändan oftast spelar bort lönen på mahjong i hoppet om att bryta sig fri från den negativa spiral som är hans verklighet. Ku-Nam får en dag ett erbjudande om att mörda en man i Sydkorea mot både pengar och en chans att komma i kontakt med sin fru, som själv korsat gränsen men inte hört av sig sen dess. Det visar sig bli svårare än beräknat både vad gäller mordet och sökandet efter hans fru. Plötsligt är flera grupper indragna i en ganska komplicerad historia som nystas upp lite i taget ju längre filmen leder.

“The Yellow Sea” är på samma gång uppfriskande som sorglig med sin autenticitet i storyn, sitt fantastiska foto och stämningsfulla musik. Skådespelet är av mycket hög klass. Na använder ett par av sina vapendragare från “The Chaser” i huvudrollerna i form av Kim Yun-Seok och Ha Jung-Woo. Båda presterar trovärdiga porträtt av sina respektive karaktärer men jag vill trots allt framhäva den förstnämnde i rollen som den tokigt hårde gangstern Myung-Ga.

Likt många, för att inte säga de flesta av filmerna som exporteras från Sydkorea präglas “The Yellow Sea” av många scener med väldigt rått och explicit våld. Jag tycker dock det är värt att poängtera att det till skillnad från Tarantinos filmer under 2000-talet eller splatterskräck som “Saw” aldrig blir parodiskt med övervåldet och blodstänken, varken med- eller omedvetet. Detta då Na är noga med sammanhanget i berättelsen och hur han framställer det.

“The Yellow Sea” är en riktigt mörk och intensiv men framför allt sevärd film av mycket hög kvalitet. Den är måhända inte lika mästerlig som min personliga sydkoreanska favorit “Memories of Murder” men den kommer väldigt, väldigt nära. Det är en film som bevisar att ensam är stark. Både genom Na Hong-Jins soloprestation som ensam regissör och manusförfattare samt genom huvudpersonen Ku-Nams tempofyllda, aktindelade resa där han på vägens gång bemästrar varje hinder och vinner oss tittare på vägen.