3
Publicerad kl 00:00 den 4 Oct 2005
av
Fruit Chan, Chan Wook-Park och Takashi Miike är tre asiatiska regissörer som har utvecklat en stark personlig stil på deras filmer. Dessa genier gått ihop och regisserat varsin kortfilm med samma tema. “Dumplings”, “Cut” och “Box” är namnen på dessa tre konststycken. “Three extremes” är en film om avund, hat och andra destruktiva känslor som kan påverka människor till en så pass stor grad att de blir omänskliga.
Den första kortfilmen heter “Dumplings” och är regisserad av Fruit Chan. En kvinna som är besatt av att bli yngre besöker en doktor, vars medicin är degknyten. De innehåller en särskild ingrediens som kvinnan lägger märke till och reagerar starkt på. “Dumplings” är en kraftfull öppning till filmen. Vi kastas in i en tragisk historia, fylld av psykologiska undertoner, med scener som borrar in sig med knivar i vårat sinne. Fruit Chan samarbetar med fotografen Christopher Doyle, som är känd för att arbeta väl ihop med Hong Kong-regissören Wong-Kar Wai, och tillsammans skapar de en mycket visuellt vacker film. Vackra närbilder, stämningsfull musik och innovativa vinklar skapar en säregen kortfilm som behandlar kvinnans psyke. Till det ljuva fotot får vi följa hur en kvinnas besatthet av att bli yngre överskrider graden av normalitet och övergår till en besatthet.
Chan-wook Park brukar ofta behandla temat hämnd i sina filmer, och kortfilmen “Cut” är inte ett undantag. En fattig statist kidnappar en välkänd regissör och hans fru. För att leka med sina offer ger han regissören ett tragiskt dilemma att lösa. Till skillnad från första kortfilmen har “Cut” en intensivare handling, som fungerar utmärkt i kortfilmsvariant. Temat är avund och svartsjuka, samt hat. Dessa tre ämnen behandlas på ett smart sätt av Park, som mot slutet kryddar filmen med oväntade händelser och skapar en förvirring bland åskådarna. Snygga och snabba kamerazoomningar används friskt, vilket påminner om David Finchers metoder att förtrolla åskådaren med kameran. “Cut” känns mest västerländsk av dessa tre filmer, men mot slutet återfinns regissörens vanliga stil. Liksom i “Dumplings” får vi följa en människas förändring på ett psykologiskt plan och hur hjärnan påverkas av stress, ångest och ilska.
Den tredje och avslutande delen “Box”, står japanska gore-regissören Takashi Miike för. Här följer vi en kvinna, som hemsöks av minnen då hon dödade sin tvillingsyster av misstag. I ett hav av metaforer får den kvinna ett oväntat brev som leder henne till platsen där systern dog. Miike har lagt våldet på hyllan ett tag för att istället påverka tittaren med hjälp av en undermedveten råhet. Han leker med oss när han lägger ut metaforer och kluriga scener som är där för att förvirra åskådaren, samt få honom att tänka till. Dialogen tar inte mycket plats, utan kommer i skymundan för bilderna, som får tala för sig själva. “Box” är en vacker avslutning som ger tittaren en tredje tankeställare. En mycket vass avslutning på en film fylld av psykologiska vibrationer.
“Three extremes” är en resa in i våra egna hjärnor. Vi får studera hur olika personer reagerar när de kommer i nära kontakt med syndfulla tankar, som avundsjuka. Hur långt är människan beredd att gå för att få som hon vill just den gränsen visar hur monstruösa vi kan vara. Tre filmer med starka budskap och tunga scener lämnar verkligen spår hos tittarna. Det är inte typisk skräckfilm. Syftet är inte att skrämma oss med bilder, utan med tankar. Ljudeffekterna bidrar till iskalla rysningar och är ett utmärkt sätt att få publiken att bli engagerad. Denna komplexitet är typiskt asiatiskt och en stor skillnad från västvärldens filmer. Det är upp till tittaren att tolka och förstå budskapet. Det präntas inte in i våra hjärnor i slutet. Det enda som ges är ledtrådar, men vi måste hitta sambandet. “Three extremes” är en snygg, intelligent och gripande film som berör. Dock hade filmen kunnat bli mer intressant om den hade använt sig av “Magnolia-effekten”. Det känns stelt att lägga filmerna på rad efter varandra. Hade dem trasslat in sig i varandra, eller växlat med varandra då och då, skulle filmen kunna ha blivit riktigt vass.
Chan-wook Park, Fruit Chan, Takashi Miike
Byung-hun Lee,
Ling Bai,
Tony Leung Ka Fai
Skräck
쓰리, 몬스터
7 October, 2005
Kantonesiska, japanska, koreanska
118 minuter
2004